Ombud från främst Byggnads och Transport ställde krav om garantier för strejkrätten och kollektivavtalsmodellen innan riksdagen beslutar om det nya EU–fördraget.
EG–domstolen har i Lavalmålet underkänt Byggnads blockad av skolbygge i Vaxholm där en lettisk entreprenör vägrade att skriva på svenskt kollektivavtal. I två andra domar har domstolen också markerat att den fria rörligheten för företagen går före löntagarnas grundläggande rättigheter.
En statlig utredning, Lavalutredningen, tittar nu på vilka ändringar i svenska lagar som krävs med hänsyn till EU–rätten och EG–domstolens domar.

Johan Lindholm, ordförande för Byggettan i Stockholm, uppmanade kongressen att kräva besked av den svenska regeringen och från EU om vad som ska hända med konflikträtten och kollektivavtalsmodellen.
– När Sverige ansökte om medlemskap i EU fick vi garantier för att den svenska arbetsmarknadsmodellen skulle garanteras. Utan dessa garantier hade fackföreningsrörelsen inte gett sitt stöd för svenskt medlemskap i EU, sa han.
Johan Lindholm hänvisade till Sven–Erik Österberg, socialdemokraternas talesperson i arbetsmarknadspolitiska frågor, som i Kommunalarbetaren sagt att inga frågetecken borde finnas kvar om den svenska modellen när riksdagen behandlar förslaget till EU–fördraget.
– Flera ledande socialdemokrater har nu skrivit under LO–distriktet i Stockholms läns namninsamling om att alla frågetecken ska vara borta. Så om det innebär att vara olydig att kräva att alla frågetecken är borta vid riksdagens behandling då vill jag att vi är olydig.

Men LO:s ordförande Wanja Lundby–Wedin och avtalssekreterare Erland Olauson ville inte att LO skulle kräva något som kan försena svenskt godkännande av det nya EU–fördraget.
– Det nya fördraget är bättre än det nuvarande eftersom strejkrätten skrivs in. Det gamla fördraget har varit grunden för domstolens beslut i Lavalmålet. Med det nya fördraget måste domstolen ta hänsyn till löntagarnas grundläggande rättigheter på ett annat sätt än i dag, sa Erland Olauson.
Kommunal hade innan debatten uppmanat sina ombud att stöda LO–ledningens linje att inte ställa krav om garantier för att fördraget ska godkännas. IF Metall stödde också LO–ledningen i denna fråga,
Efter en lång och intensiv debatt krävde Johan Lindholm sluten omröstning, Han presterade en namnlista med 50 namn vilket krävdes för att få sluten omröstning.
Orsaken till namnlistan var att de 50 ombuden ville att Kommunals ombud och de andra på kongressen skulle kunna rösta efter eget huvud utan att vara rädda för att få bannor av sina förbundsledningar om de röstade ”fel”.

Eva Nilsson, ombudsman i Kommunal och kongressordförande, blev upprörd och vädjade till de 50 ombuden att dra tillbaka kravet om sluten omröstning. Hon föreslog att omröstningen skulle ske öppet med tryckknappar. Eva Nilsson blev till sist så upprörd att tårarna sprutade.
Hon fick kraftiga applåder av kongressen och de 50 ombuden drog tillbaka sitt krav.

För att få ett enigt kongressbeslut kunde Erland Olauson gå med på att LO skulle kräva att Lavalutredningen ska vara klar innan riksdagen behandlar EU–fördraget. Det blev också kongressens beslut.
Johan Lindholm var efteråt besviken att kongressen inte gick med på att även EU ska lämna garantier om den svenska arbetsmarknadsmodellen. Men han var ändå nöjd med att det blev en så intensiv debatt och att LO–ledningen till sist åtminstone gick med på att Lavalutredningen ska vara klar innan riksdagen röstar om fördraget.
– Och vi kommer att fortsätta med vår namninsamling. Vi kommer aldrig att släppa kravet att vi ska ha garantier för att Sveriges fackföreningar kan fortsätta kampen mot social dumping, säger Johan Lindholm.