Jag var så glad att mamma hade träffat en man som gjort henne så lycklig. Dom hade köpt sitt drömhus och dom levde lyckliga tillsammans med sina hundar i huset i Falkenberg.
På helgerna brukade dom köpa hem något gott att äta och dricka. Sture var en man med mycket humor och en väldig framåtanda. Medans mamma var i stallet hos sin häst var han hemma och fixade middagen och tände ljus och gjorde fint.
När mamma kom hem kunde hon sätta sig vid ett dukat bord med tända ljus. Dom var nog världens lyckligaste par!

Julen närmade sig och Sture som var en hejare på matlagning hade redan hunnit rulla klart köttbullarna och lagt dom i frysen. Då hade han bara grönkålen kvar.
Sture introducerade grönkålen för oss barn när han och mamma träffades. Sen var den ett måste på julbordet.
Den 16 december 2006 på förmiddagen fick jag ett samtal jag sent kommer att glömma… Jag hör min mamma skrika i ren förtvivlan i luren.. ”Sture är död, han kommer aldrig vakna upp mer. Han har fått en hjärnblödning”. Sen minns jag bara att jag skrek rätt ut. Inte kunde livet vara så grymt??!! Men visst var det så…

Sture hade kommit hem från jobbet och klagat på svår huvudvärk, bara en stund senare så segnar han ner i hallen för att aldrig mer vakna upp…
Ambulansen körde i full fart mot sjukhuset. Men tyvärr fanns det inget att göra. Mammas stora trygghet här i livet, hennes älskade man fanns helt plötsligt inte längre.
Sen började helvetet för min älskade mamma. Istället för att planera inför julen så fick mamma helt plötsligt börja planera för Stures begravning…
Månaderna som följde var oerhört tuffa för henne och många gånger undrade jag verkligen hur hon skulle klara av det här. Att se sin mamma vara helt förstörd av sorg är oerhört smärtsamt. Att folk då drog sig undan och gjorde ju inte saken bättre.

Sen hade vi dom som trodde mamma sörjt klart när begravningen var över!! Dom fattade inte hur tufft det var.
Bara en sån sak som att åka och köpa en liter mjölk i affären var en jättestor sak för henne.
Om någon vän eller annan anhörig till er drabbats av svår sorg så hjälp till! Hör av dig! Sluta inte att ringa. Visa att du är där!
Måste samtidigt få rekommendera www.vimil.se (Vi som mist någon mitt i livet), där finns en gästbok som man kan skriva i.
Där har min mamma hittat många nya vänner som har liknande erfarenheter som henne. Det kan kännas väldigt skönt att få prata av sig och se att man faktiskt inte är ensam i sorgen.

Min mamma är otroligt stark och har nu kunnat återvända till sitt arbete. Jag tycker hon är helt fantastisk som har klarat av att gå igenom detta helvete. För det är precis vad det är!
Så ta vara på livet kära läsare! Ta inget för givet och tänk på vad som verkligen betyder något här i livet. Det har vi tyvärr fått lära oss den hårda vägen.
Jag tillägnar detta till dig Sture som trodde på mig och till dig mamma för att du är en sån fantastisk kvinna!