En avkriminalisering skulle göra det möjligt att utkräva skadestånd av den arbetsgivare som haft den papperslösa anställd hos sig.
– Våra vanliga fackliga arbetsmetoder går inte att tillämpa, därför måste vi hitta andra samarbetsformer, säger Erland Olauson.

På LO:s kongress som startar i helgen kommer ombuden att ta ställning till LO-styrelsens förslag för att stärka de papperslösas ställning. Det vill säga de arbetare som är i Sverige och arbetar utan varken arbets- eller uppehållstillstånd. Syftet är att skärpa straffen för arbetsgivare som utnyttjar arbetskraft som saknar tillstånd. LO tänker sig en sorts jämkning där arbetsgivaren tvingas betala skillnaden mellan avtalsenlig lön och vad arbetaren har fått ut.
– EU-kommissionen jobbar med ett förslag med just det innehållet, så där har vi hyfsat starka allierade, säger Erland Olauson.
Till hösten hoppas LO att ett Fackligt centrum för papperslösa, en sorts kontaktpunkt på en fast adress, ska kunna ge information och råd till papperslösa i frågor som rör deras arbete. Sannolikt kommer också TCO att vara involverade.

Många av dem som arbetar med undermåliga villkor och rättigheter i Sverige är dock inte papperslösa, utan människor som har rätt att arbeta här men som trots det utnyttjas av arbetsgivare.
För att förbättra villkoren för den här gruppen – både för gruppens egen skull och för att deras villkor påverkar hela arbetsmarknaden – ska LO-förbunden bättre börja använda de fackliga verktyg de redan har.
Det handlar om mer uppsökande verksamhet, att vara ”ute på fältet”, att förbunden verkligen bistår migranter när de arbetar i Sverige, kontroll av F-skattsedlar, bredare samarbete med nordiska och andra internationella fack, bättre information till migranter via hemsidorna, utökad satsning på arbetsplatstolkar, LO-gemensamt informationsmaterial, fadderverksamhet…

En särskilt utsatt grupp som LO vill belysa och arbeta för är den grupp asylsökande som i väntan på besked undantas från krav på arbetstillstånd. Ingen har kontroll över deras anställning och de har sällan fått information om sina egna rättigheter eller arbetsgivarens skyldigheter, vilket ger dem ett mycket utsatt läge på arbetsmarknaden.

LO driver också frågan om ett internationellt fackligt pass inom den europeiska fackföreningsvärlden. Tanken är att en arbetare ska kunna få hjälp här i Sverige genom sitt fackliga medlemskap i hemlandet, det ska inte krävas att hon blir medlem här. Erland Olauson konstaterar dock att arbetet med ett internationellt fackligt pass går sakta.
LO-förbunden har gemensamt tagit fram rapporten ”Fackliga verktyg för migranter”.