Rick Kirkham är besatt. Av sig själv, av att dokumentera, av att hans liv ska vara ”larger than life”. Detta sammantaget ger honom en lysande karriär inom tv, gör att han konstant videofilmar och dokumenterar sitt eget liv samt bidrar till ett missbruk av kokain, hasch, alkohol och crack vilket leder till att både karriär och hans familj kraschar.

3000 timmars filmande under 30 år har klippts ner till en obarmhärtig dokumentär. Så mycket närmare mänsklig destruktivitet kan man inte komma.
Vi är med hela vägen. I planeringen av inköpet, euforin innan han tänder på, i ruset och i ångestens bakrus. När frun i panik ringer polisen och barnen gråter av rädsla för att mamma blivit slagen.
Varför ska vi se det här?