Illustration av Magnus BardDe beskrev en relation som krävde mycket arbete för att fungera, men där båda jobbade och slet för att se de bästa sidorna hos sin svårtolkade och ombytliga partner.
Hur ser förhållandet mellan arbetarrörelsen och EU ut i dag?
Går LO:s optimistiska syn på fackets styrka i mötet med EG-juristerna att förstå?
Är de socialdemokratiska kritikerna ute och cyklar när de vill vänta med att godkänna EU-fördraget, en ny grundlag för alla EU-länder, till dess att det svenska kollektivavtalets giltighet är helt säkrad? Ja, säger LO-ledningen, som inte ser några risker, men arbetarrörelsen är splittrad.

Enligt förre s-ministern Carl Tham är det socialdemokratiska stödet till fördraget obegripligt. Det flyttar mera makt från de nationella parlamenten till EU. Och besluten kan dessutom överprövas av juristerna i EG-domstolen. Tham har två förslag:
1. En folkomröstning om EU-fördraget.  
2. Socialdemokraterna bör kräva undantag för den svenska arbetsrätten, ungefär som vi fick ett undantag för snuset, eftersom EG-domstolen underkänner den svenska modellen. Ja, varför inte!

Två gånger har domstolen
sagt att det inte är tillåtet att kräva mer i lön för utländska jobbare än minimilön, enligt EU:s regelverk: Först i Lavalmålet om de lettiska
bygg­jobbarna i Vaxholm, som tjänade 36 kronor i timmen och jobbade 56 timmar i veckan. Därefter för polska byggjobbare i Niedersachsen, Tyskland, där delstaten inte fick kräva 150 kronor i timmen enligt det lokala kollektivavtalet, trots att den delstatliga lagstiftningen säger att sådana krav ska ställas vid offentliga upphandlingar! Politik förvandlas till juridik, något som visat sig allvarligt för de fackliga rättigheterna och för den svenska modellen, där avtal mellan arbetsgivare och fack används i stället för lagstiftning.

För många är det nog obegripligt att ett antal domare i Luxemburg ska vara mäktigare än det svenska folkstyret. LO:s ledning tror att konflikten går att lösa i samarbete med svensk regering, med hjälp av en lagändring, och att det vore skadligt att inte skriva på Lissabonfördraget. Partiordförande Mona Sahlin (s) lovar kamp för kollek-tiv­avtal och fackliga rättigheter, men i första hand genom att uppmana Fredrik Reinfeldt att agera. En moderat
stats­minister har just nu den yttersta makten över fackliga rättigheter i Sverige. Känns det helt okej? Knappast.