För några år sedan arbetade Nancy som sjuksköterska i La Paz i Bolivia.
Men omständigheterna gjorde livet svårt. Nancy, hennes man och deras barn tvingades flytta och det blev tufft att få jobb. Hemma på lokaltv:n såg hon en dag en reklamsnutt från en resebyrå som sålde biljetter på kredit till bland annat Sverige, till ett land där det utlovades jobb.
Och en dag står hon därför på flygplatsen Arlanda i Sverige. Hon är ensam, familjen är kvar i Bolivia, hon kan inte språket och vet inget om samhället.

Nancy har blivit en av dem som kallas papperslösa. En av dem som lever i ett land och tvingas försörja sig i den svarta ekonomin, men som inte har laglig rätt att vistas eller arbeta i landet.
Berättelsen om Nancy finns i Kristina Mattssons bok ”De papperslösa och de aningslösa”.
Det är en bok som inte vill diskutera de papperslösa som problem eller enhetlig grupp, utan snarare visa att det enda de har gemensamt är just en sak – att de lämnat sitt hemland. En bok som tillkommit utifrån en känsla av att stora delar av Sverige inte vill kännas vid papperslösas problem.
– Det gjorde mig så himla arg att märka att man inte ville se saker för att det inte passade in i den världsbild som man har skapat. Jag gick igång på det, säger Kristina Mattsson.
När hon talar om ”man” menar hon bland annat fackföreningsrörelsen och LO. Även om hon medger att LO ”tvärvänt” den här våren med tanke på att frågan om papperslösa kommer upp på LO:s kongress 31 maj-4 juni.
– LO har gjort ett kvalitativt språng. Verkligheten har hunnit ikapp dem.

De människor utan papper Kristina Mattsson träffat i Sverige upplever fackföreningsrörelsen som en del av myndighetssverige. En del av den apparat som kastar ut dem ur landet om de upptäcks.
– Däremot upplevs syndikalisterna som en normal fackförening; de är svaga, de sitter inte på departementen och pratar, de motarbetas av makten och de protesterar. Allt det är normalt för fackföreningar i många länder. LO är inte så. De är en del av den statsbärande apparaten, vilket ju har varit väldigt framgångsrikt för svenska arbetare, men det här avslöjar svagheten i den svenska modellen.
Papperslösa går inte att ta in i
den svenska modellen. De kan inte bjudas in att ta del av hand-slaget eftersom det svenska handslaget kräver att de har rätt sorts papper. Det har varit viktigare än att de arbetar på svensk arbetsmarknad.

Kristina Mattsson skriver om en skärva av en människovåg med över 200 miljoner människor i rörelse över gränserna. Skälen till att människor flyttar på sig har i princip varit desamma i alla tider, det handlar om fattigdom och brist på demokrati.
De som flyttar söker ett bättre liv, en bättre framtid. Även om själva livet ofta är sig likt. Nicolas jämför i boken livet i bolivianska Cochabamba med svenska Stockholm:
– Där går man också runt och söker jobb på olika ställen och det finns inga. Hittar man arbete här en vecka kan man kanske betala hela hyran och maten. Då är man nästan räddad. I Bolivia räcker inte pengarna, ens om man har jobb hela månaden.
Många avvarar så mycket pengar de kan från sina löner för att skicka till sina hemländer. I vissa länder utgör pengarna som migrantarbetarna skickar en avgörande del av landets ekonomi.
Det blir inte färre människor som räknas som papperslösa för varje år som går, tvärtom. Hur ska deras situation kunna förbättras frågar jag Kristina Mattsson.
– Det är inget bra tillstånd att vara papperslös. Jag tror att man måste göra så mycket som möjligt för att minska den svarta ekonomin, även om det drabbar papperslösa.
En annan viktig del är en diskussion i samhället om etiska frågor. Den informella ekonomin lever ett blomstrande liv och många tvekar inte att vara en del av den för att det kortsiktigt gynnar den egna plånboken.
– Det är klart att man kan dra nytta av den. Samtidigt är det för många människor självklart att leva i ett välfärdssamhälle som är skattefinansierat. Det här är något som är viktigt att diskutera – det här gamla samhällskontraktet… ska det fungera krävs det ju att vi har det grundläggande tänket kvar.

ID: Kristina Mattsson

Kristina MattssonYrke: Journalist.
Ålder: 48.
Bor:
Söderförort till Stockholm.
Aktuell
: Med boken "De papperslösa och de aningslösa" (Leopard förlag).

  

LO om papperslösa

LO har tidigare sagt att det i princip är omöjligt att hjälpa papperslösa arbetare som är i Sverige och arbetar utan både arbets- och uppehållstillstånd, men nu vill de skärpa straffen för de arbetsgivare som utnyttjar arbetskraft som inte har tillstånd. 
De tänker sig en sorts jämkning där arbetsgivaren tvingas betala skillnaden mellan avtalsenlig lön och vad arbetaren har fått ut. Själva kränkningen i utnyttjandet skulle kunna leda till att den papperslösa får ett skadestånd.