När Steven Spielberg bestämde sig för att damma av sin gamla äventyrshjälte Indiana Jones måste han ha slarvat betänkligt. För dammigt är precis vad detta är.
Indiana Jones hamnar efter mycket om och men i Peru, jagad av sovjetisk militär, för att söka rätt på den mytomspunna staden El Dorado.

Spielberg verkar inte tro själv på idén att 20 år efter den förra filmen låta en 64-årig Harrison Ford springa omkring i grottor och djungler. Vad gör han då? Jo han plockar in lite extra allt av det han komma på, lite buskishumor, lite kalla kriget, lite science fiction och så påpekar han hela tiden hur gammal hjälten har blivit.
Vissa actionscener håller hög klass men det ursäktar inte resten.
Det går att köpa att hjälten är lite till åren, det går också att acceptera att storyn är tunn och näst intill omöjlig att hänga med i. Men när det inte griper tag, inte får mig att faktiskt tro på illusionen att i den och den scenen kanske Indy inte klarar sig, då blir det problematiskt. Mer fånigt än spännande.

Behållningen av filmen är i stället Cate Blanchett i rollen som sovjetisk superagent.
Kanske gjordes filmen mest för att jämna marken för nästa Indiana Jones. Utan att avslöja för mycket så planteras här en möjlig fortsättning utan Harrison Ford.
Det kan nog inte bli så värst mycket sämre i alla fall.