Brandmännen som cyklar mot VM

Larmställen och skyddskläderna är utbytta till cykelbyxor och tajta cykeltröjor när Kommunalarbetaren träffar brandmännen Björn Gannsjö, Tobias Andersson och Joakim Nyberg på Lida friluftsgård söder om Stockholm.
Vårsolen gassar och de har käkat pasta och fikat. Klockan är två på eftermiddagen, om drygt tre timmar börjar nattpasset som ska hålla dem i tjänst till halv åtta imorgon bitti. Men dit är det ännu många timmar.

Björn började med mountainbike för drygt tio år sedan, Tobias och Jocke ett par år senare. Alla tre cyklar året runt till jobbet.
Det är ungefär en mil, men det är för såna här eftermiddagar i skogen de lever. Tillsammans grundade de cykelsektionen i Huddinge brandförsvars idrotts­förening.
– En orsak till att jag började är de lysande cykelkommentatorerna som finns. Som Roberto Vacchi på Eurosport. Det är en upplevelse att lyssna på när han kommenterar en etapp.
Gyttjan sprätter när brandmännen rasslar fram på de muskedunder till cyklar de har. De har lagt ut 15 000 kronor var bara för cykeln och det är ändå långt ifrån vad de kan kosta.
– Det finns inget tak när det gäller priset, säger Tobias.
De betonar att mountainbike är en materialsport, på vintern handlar mycket om att smörja cykeln och rengöra den grundligt.

Björn Gannsjö vilar ut bakom en femtontusenkronorshoj.

Om man ska börja cykla rekommenderar de att man köper en begagnad, då kan man komma undan med 5 000 kronor. Men om man verkligen vill ha en ”top of the line”, som Björn säger, kan man få hosta upp hela 90 000 kronor.
Så mycket har de själva alltså inte betalat. Men ändå, hur får de råd?
– Man får spara, säger Joakim.
– Det är en prioriteringsfråga, säger Tobias.
Vad skiljer då cyklarna åt?
– Allt. Jämför med en bil som kostar 170 000 och en som kostar en miljon. Ramen, bromsarna, växlarna, hela geometrin på cykeln, säger Tobias.

Nybörjare bör ta hjälp när de ska handla sin första cykel, säger de. Annars är risken stor att man köper grisen i säcken. Det finns bra hemsidor på nätet (se faktaruta) och det är viktigt att tänka på vad man ska ha cykeln till. Ska man bara dra iväg till jobbet eller är det ut i skogen man vill?
– Prioritera byxor och hjälm, säger Tobias.
– Har man inte cykelbyxor gör det ont, fyller Björn i.
Och de råder sugna att ge sig ut på grusväg eller elljusspår som första rundor, alltså ingen svår skogsväg direkt.
De berättar om en tävling som brukar avgöras här på Lida. Då cyklar deltagarna bland annat upp för en slalombacke. ”Moun-tainbike är överhuvud taget mycket uppför”, som Björn säger. Vad är då egentligen tjusningen med den här konditions­krävande sporten?
– Gemenskapen och fikat, säger Tobias.
– Att komma ifrån trafiken. Naturen, säger Joakim. Och så är det en jäkla skön fartupplevelse när man kommer genom skogen.
Björn svarar på frågan när han just har kört över rötter och stenar, kommit igenom tre lerpölar och närapå vält omkull KA:s fotograf. Han svarar snabbt:
– Tjusningen? Det är det här! Såna här svåra tekniska partier.

De säger att det inte är mycket skador. Visst händer det att de vurpar, men det är inte som fotboll där knä och leder tar stryk.
– Och visst är träningen bra för jobbet, säger Björn.
I september avgörs brandmanna-SM i mountainbike, där också poliser deltar. Men säsongens stora mål är Liverpool i augusti. Då avgörs världsmästerskapen för mountainbikecyklande brandmän.