”Regeringen blundar för kvinnoförnedrande reklam”
Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni har nyligen avvisat lagförslaget om att förbjuda reklam som könsdiskriminerar. Sabuni påstår att det räcker med näringslivets självsanering. Jämställdhetsministern går näringslivets ärenden istället för jämställdhetens, skriver miljöpartiets jämställdhetspolitiska talesperson Esabelle Dingizian och partiets ledamot i justitieutskottet, Mehmet Kaplan.
Enligt forskningen möter vi över 3000 reklambudskap varje dag. Men inte nog med det, reklamen i vår omgivning ökar med lavinartad fart. Enligt forskning har reklamens pornografiska bildspråk ökat. Samtidigt återkommer varje år alarmerande rapporter från BRIS om psykisk ohälsa bland våra barn och ungdomar som pekar mot den fysiska prestationsångest som bilderna i reklamen sprider.
I en förstudie från Näringsdepartementet 2003 konstaterades att medborgare av båda könen, men särskilt flickor och kvinnor, har mycket små möjligheter att påverka de fördomsfulla budskap om deras ”natur” som sprids i det offentliga rummet. Reklam och tidningar talar om kvinnor, men inte med dem. Kvinnor får i betydligt mindre utsträckning än män definiera den mediala dagordningen.
Varför säger då jämställdhetsministern nej till utredningens lagförslag? Främst anges den grundlagsskyddade yttrande- och åsiktsfriheten som anledning. Enligt regeringen är ”gränsen för reklam som innehåller värderingar och attitydpåverkan inte lika enkel att dra.” Enligt Sabuni blir således konsekvensen av att förbjuda könsdiskriminerande reklam att man tvingas göra en grundlagsändring.
I vår grundlag stadgas det att yttrande- och tryckfriheten kan begränsas för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Samtidigt uttrycks i förarbeten och i rättspraxis att utanför tryckfrihetens syfte faller däremot att skydda näringslivets ekonomiska intressen.
Är det så att regeringen väljer att tolka att kommersiell reklam faller in under grundlagsskyddet bara på grund av den omständigheten att den har ett könsdiskriminerande inslag och därmed omdefinieras den till en åsikt eller värdering och således få ett grundlagsskydd? En sådan slutsats vore absurd.
Miljöpartiet tolkar liksom utredarna och tidigare regeringar att våra grundlagsfästa fri- och rättigheter inte krockar med ett förbud mot könsdiskriminerande reklam. Ett förbud vars ändamål är att öka jämställdheten i samhället.
Det hela kokar ner till att regeringen gör en politisk tolkning av våra grundlagar och använder dem som ett retoriskt skydd för att inte ta i frågan om könsdiskriminerande reklam.
Sabunis ovillkorliga nej till lagförslaget mot könsdiskriminerande reklam är ett nej till att komma åt reklam som sprider en förlegad kvinnosyn och uppmuntrar till kvinnoförnedrande beteende.
Idag ansvarar inte heller någon myndighet specifikt för frågan om könsdiskriminerande reklam.
Det är en skam att regeringen väljer att rulla tummarna medan näringslivet kan fortsätta sprida kvinnoförnedrande reklam.
Esabelle Dingizian,
jämställdhetspolitisk talesperson och riksdagsledamot (mp),
Mehmet Kaplan,
ledamot i justitieutskottet (mp)
