Alla hade yrkesgruppen personliga assistenter i fokus. Min uppgift var att beskriva branschens utveckling (för mer info läs här).

Den första gruppen kom från Storbritannien och representerade det engelska fackförbundet Union. Vi var punktliga – det var inte dom. Cirka 30 minuter sena dök de upp, hungriga och trötta.
Dessutom hade vi glömt bort att de inte dricker kaffe. Snacka om misstag! En snabbeställning till köket räddade eftermiddagen. Som tur var kom the och smörgåsar snabbt upp.

Nästa grupp kom från Frankrike. Det var två tjänstemän från en fransk utredningsmyndighet och två tjänstemän från ambassaden här i Stockholm.
På förhand hade vi fått fyra sidor med frågor utsända. Nu pratade vi också om hemservice, erfarenheter av hushållsnära tjänster och projektet 80+.
Den här gången var besökarna bara 15 minuter sena och de var inte hungriga. Vi var givetvis ute i alltför god tid – att vi aldrig lär oss! Eftersom det pågick konversationer på tre språk samtidigt blev mötet lite förvirrat. Men efteråt var de ändå väldigt nöjda.

Det tredje besöket kom från Österrike och var ett brukarkooperativ/forskningsinstitut. Gruppen innehöll både brukare av personlig assistans, personliga assistenter och forskare. De var punktliga och samtalet fokuserade på arbetsmiljö och avtalsfrågor. Min kollega fick fullt upp. Även här blev det viss förvirring på grund av en virrig tolk (tysk-svensk).

En av besökarna tyckte att det var mycket förbryllande att personliga assistenter i Sverige kan bli uppsagda om de dricker alkohol tillsammans med brukaren när de är i tjänsten. Både hon och hennes personliga assistent fnissade åt detta för dem mycket underliga fenomen.
Några veckor efter deras besök fick jag och min kollega som tack en stor låda med österrikiska kakor. Det hade vi inte väntat oss.

För några år sedan var vi några på välfärdsenheten som tog emot en grupp forskare från Japan. De vill bland annat veta mer om svensk äldreomsorg, om personliga assistenter och om framtida rekryteringsbehov. Besökarna var mycket engagerade och ställde många frågor. Professorn, som var ledare för gruppen, var tyst.
När det var fem minuter kvar ställde hon då den sista frågan till vår chef:
– Hur ska Sverige lösa situationen med välfärdstjänster när äldreboomen kommer?

Om några veckor får vi besök från Nya Zeeland. Han vill veta mer om den svenska modellen.
Vilken version tycker ni han ska få – den är ständigt i förändring?