Att demonstrera är jättekul! Min första demonstration var säkert i barnvagn. Därefter kom många år med plakatspikning, träff i Humlegården, ramsor under broarna på Kungsgatan, diverse ointressanta tal och höjdpunkten framförallt fika med saft och bulle samt filmvisning arrangerat av Unga Örnar.
Som avslutning på dagen åt vi hamburgare innan vi for hem till förorten.

Det var ju lite annorlunda att gå med SSU än att gå med mina föräldrar och deras kompisar. Första året med SSU skämdes jag en hel de. En ramsa började nämligen med ” Vi vill ha sex” och det var ju inte något som jag brukade gå runt och skrika.
När fortsättningen kom ”Vi vill ha sex timmars arbetsdag” kunde jag sluta rodna. Men sen följde nästa ” Vi vill ha barn”. Då började jag se mig om igen tills de ropade ”Vi vill ha barnomsorgen kvar”.
Talarna var väl lite mer intressanta som tonåring, men behållningen var pubbesöket efteråt.

Första maj 2008 kommer jag att gå med min lokala s-förening. Än så länge har jag inte hört något om plakatspikning och jag har inte lyckats intressera mina barn för att följa med. Jag har både sjungit Internationalen och dragit några ramsor, med det hjälpe inte.
Istället kom de med sin egna. ”Ropen skalla arbete åt alla” blev ”Ropen skalla bajsa på mamma”. Det är kanske inte sådana demonstranter jag vill ha med. Men jag ska nog klara av att gå själv.

Under många år har jag ständigt varit i opposition. Att gå med i partiet gjorde jag efter ett samtal med Mona Sahlin.
Vi kom bägge två alldeles för tidigt till ett möte på LO. Då hade jag valet att antingen fortsätta läsa Psykiatriutredningen slutbetänkande eller att gå och skaka hand med den blivande partiordföranden. Jag valde det senare. Det var faktiskt inte första gången som jag träffade henne. Hon satt ordförande för vårt årsmöte i SSU Boo våren 1989, men det var ju ett par år sen.

Hur som helst tyckte jag därefter att det var dags att bli medlem. Det gick faktiskt riktigt smärtfritt. En anmälan på Internet, ett välkomstbrev på posten med ett medföljande inbetalningskort och så var saken klar. Så nu är jag politiskt engagerad igen. S-föreningen är aktiv och kommer att arrangera torgmöten och studiecirklar i lokala frågor.
Vi får se hur det går med mitt politiska engagemang. Ett år i taget är numera min melodi.