Valfriheten innebär att vi chansar
Idag tänker jag skriva om mitt liv som småbarnsmorsa. Mina tankar har ett Stockholms- och Vasastanperspektiv, men mycket går nog igen över hela vårt avlånga land.
Valfrihet präglar livet i Stockholm. Det handlar om allt ifrån valet av matbutik till valet av förskola och skola. När det gäller matbutiker har jag sju stycken inom fem minuters promenad. En har öppet dygnet runt, de andra mellan 8-22 alla dagar i veckan. Då är det lätt att ha koll på priser, kvalitet och bemötande. Dessutom skickar de ut reklam som jag kan läsa igenom innan mitt besök.
Men hur går det till vid valet av förskola och skola? Hur ska vi fatta ett beslut som är bra för både barnet och familjen som helhet? Till att börja med har vi utgått ifrån våra egna ”barnomsorgskarriärer”.
Min inleddes med barnflicka från ca ett års ålder, därefter följde ca tre dagmammor, ett dagis, en efterskolan-mamma, ett fritidshem och slutligen har jag jobbat som barnflicka i New York.
När det gäller grund- och gymnasieskolor har jag bara hunnit med tre stycken, men de har varierat i storlek och gemenskap.
Informationen från kommunen innehåller metodik, inriktning (profil), adress och namn på förskolans föreståndare. Räcker det?
Själv klämde jag in studiebesök på två kommunala förskolor och skickade iväg min man till en privat förskola.
Men hur får jag en uppfattning om barnen är nöjda, om maten är god, om fröknarna (i enstaka fall manliga fröknar) är nöjda och deras arbetsmiljö är bra? Det får jag inte svar på vid ett studiebesök. Valfriheten innebär att vi chansar och hoppas att det blir nog bra oavsett vad vi väljer. Är det politikernas ambition?
Eller är det helt enkelt så som verkligheten ser ut?
Våra barn går på den privata förskolan (en stiftelse med över 100 år på nacken). Barnen mår bra, de har kompisar, bra fröknar (alla tjejer på deras avdelning), jättegod mat, stimulerande aktiviteter och en ”hyfsad” arbetsmiljö.
När mina barn mår bra så mår jag bra. Så fungerar jag och de flesta andra, tror jag.
Efter ett långt sommarlov kommer min stora pojke att börja i sexårsverksamheten. Efter informationskvällar och öppet hus på två kommunala skolor har vi valt bort den stora skolan till fördel för den lilla som ligger nära dagis.
Det skulle innebära en flytt till den stora skolan i årskurs 4. Vi tror att det blir lugnare så här – för alla i familjen. Besked om intagningen kommer i slutet av april.
Som förälder är det bara att hoppas att hans skoltid blir lika bra som hans förskoletid.