Att börja ett jobb är intressant. Det är utmanande, givande, spännande, roligt. Jag får lära känna nya människor, får variation och omväxling. Men samtidigt kan det vara så oerhört påfrestande.

Ett nytt schema som inte är helt rätt, kollegor i förvirring, kaos, improvisationer, kompromisser – allt med helt okända människor. Kollegor som kommer och går, nya namn att lära sig, nya rutiner, ny chef, ny arbetsplats. Det är massor av nya intryck och mycket nytt att lära sig.
Eller på sätt och vis är det inte nytt, för jag har gjort det tusen gånger förut, men jag har aldrig gjort de här sakerna för den här människan och jag måste vara så observant och lyhörd, det måste bli rätt, jag måste göra på det sätt som brukaren vill.

Jag är alldeles utmattad, hjärnan känns alldeles tom och bara jag hade möjlighet så skulle jag lägga mig och sova nu, här i soffan. Men flytten till nya lägenheten närmar sig, det finns lådor att packa, kartonger att hämta, resor till återvinningen att göra. Barnen vill ha mat, barnen är trötta, barnen bråkar, barnen vill ha kvällsmat, barnen ska göra sig i ordning för natten, barnen ska nattas.

Och jag hoppas innerligt att jag inte somnar klockan halv nio ikväll, för jag vill absolut inte missa ”Barnmorskorna” på teve.