Jag vet inte om jag ska tycka att det är roligt, sorgligt eller bara bli förbannad. Men jag har iallafall ett förslag som i högre utsträckning skulle få papporna att känna sig lika mycket värda som mamman: Delad vårdnad.

Om ett ogift par idag får barn tillsammans (vilket händer då och då) får mamman automatiskt vårdnaden. Sedan är det helt beroende på hennes välvilja om pappan ska få dela vårdnaden om barnet med henne.
Mamman får göra precis vad hon vill med barnet, låta en sekt uppfostra barnet, flytta till Kina, döpa barnet till Abrakadabra eller vad som helst och pappan har ingenting att säga till om så länge han inte har vårdnaden.
Jag tror att pappor skulle uppskatta en delad vårdnad mer än ett delat barnbidrag.

Ibland är det ett misstag som skett när bara en förälder är vårdnadshavare. Lagen är nämligen så att om föräldrarna är gifta räknas maken automatiskt som far till makans barn – vilket i sig är väldigt märkligt – men om föräldrarna inte är gifta måste de uppsöka närmaste socialkontor och på heder och samvete intyga att mannen säkerligen är barnets far.
Men det intyget i sig gör inte att vårdnaden automatiskt delas, utan det måste man ansöka om separat. Och alla par gör inte det, även om de i praktiken delar vårdnaden.
Jag och barnens pappa var nära att strunta i det, för vi tyckte inte att det hade någon större betydelse, eftersom vi tog hand om barnen tillsammans i vilket fall. Det finns säkert par som struntar i det och sedan åker på en jäkla smäll när de inser vad enskild vårdnad betyder i praktiken.

Det är vårdnaden som borde delas automatiskt, inte barnbidraget.
Det är en stenålderslag som säger att en man automatiskt är far till sin hustrus barn.
Det är en stenålders lag som säger att barn till ogifta föräldrar automatiskt behöver sin mamma men inte sin pappa.
Lagen borde säga att två föräldrar automatiskt får gemensam vårdad om sitt barn. Vill de ändra på det får de anmäla en ändring till enskild vårdnad. Vill bara en förälder ha enskild vårdnad får han eller hon stämma den andra föräldern i Tingsrätten, i stället för som det är nu: tvärtom.

Dessutom: blivande pappor borde ha lika stor rätt att vara ledig från jobbet för att besöka mödravårdscentralen, som mammorna har?
För visst låter det rätt logiskt att pappor som får vara med till hundra procent redan från början, som får höra sitt barns hjärtslag på MVC för första gången, som vet vad barnet i magen har för puls, visst känns det som att en sådan pappa tenderar att oftare vara föräldraledig med sitt barn?
Det har kanske ingen avgörande betydelse, men det är ett steg i rätt riktning.