Jag kan däremot uppleva – och de facto se på bankomatutdraget – att det försvinner en jäkla massa pengar på ”ingenting”. Eller på tunikor jag bara ”måste” ha, för den delen. Sedan Mathias fick heltidsjobb har vi varit så himla nöjda över våran ekonomi och sagt ”det här har vi råd med”, ”det här kan vi unna oss” och köpt massor med saker, kläder, böcker, filmer… Jag blir förskräckt när jag tänker på att vi varje månad lägger över 300 kr på böcker, 500 kr på filmer och säkert närmare det dubbla på kläder. Behöver vi verkligen det?

Jag ser köpstoppet som en viktminskning. Visst kan jag banta stenhårt med pulver och tabletter och gå ner ett par kilo – men när jag återigen börjar äta på samma sätt som innan bantningskuren kommer jag att gå upp i vikt igen.
För att lyckas gå ner i vikt – och stanna där – måste man förändra sitt sätt att leva, sina matvanor och sin motion, det hjälper inte att banta i ett par veckor och sedan återvända till sina osunda vanor.
På samma sätt ser jag köpstoppet. Jag ser inte riktigt den stora nyttan i att ha köpstopp bara för att sedan tillåta sig att återuppta gamla konsumtionsvanor.
Ett köpstopp ska förändra mitt sätt att konsumera permanent.

Vad är mitt mål? Jag tänker inte sluta ”shoppa” för evigt, men jag vill sluta med den onödiga shoppingen. Den där modebloggs-shoppingen, när man shoppar för shoppandets skull.
Jag vill åka till stan när jag verkligen behöver något, inte för att ”se om jag kan hitta något”. Jag är knappast något modeoffer som måste ha just den där tröjan för att alla andra har den, men jag misstänker att jag köper gaaanska mycket kläder.

Det var tanken på kläderna som fick mig att fascineras av köpstoppet från första början. De flesta som har köpstopp har det under ett år – tänk att gå ett helt år utan att köpa kläder!
Visst klarar man sig, även om kläderna i min garderob inte är av bästa kvalité så håller de garanterat ett år till. Dessutom har jag så mycket kläder så – tragiskt nog – även om hälften skulle gå sönder skulle jag inte lida någon brist på kläder.

Dock tänker jag inte ha köpstopp i ett år. Som sagt ser jag köpstoppet som en permanent förändring i livsstil. Jag tänker inte ha ett komplett och evigt köpstopp, utan sakta börja förändra mitt sätt att konsumera. Därför är min tanke att börja med köpstopp i en månad, under april.

Vad jag vill undvika är konsumtionshysterin som jag tycker finns. Det ska köpas hela tiden, alla vill ha snygga kläder, senaste skorna, finaste hemmen.
Människor försöker shoppa sig lyckliga istället för att luta sig tillbaka och glädjas över de ”små” sakerna i livet. Jag är ingen extrem shoppare, jag köper inte dyra designer-handväskor eller exklusiva skor, jag shoppar inte för tiotusentals kronor i månaden. Men jag köper mer än vad jag behöver och det är det jag ser som ett problem.
Jag kommer knappast att rädda någon från en ravin av shoppingrelaterad olycka, men kanske kan jag väcka några tankar hos mina nära och kära och läsare av bloggen. Kanske kan jag sprida några ringar på vattnet.

Mina tankar så här långt:
1. Inte köpa någonting onödigt. Med onödigt menar jag sådant som jag inte behöver: jag behöver ingen ny tunika, för jag har redan 5? 10? 15?

2. Kanske skulle det vara en idé med en kassabok också? Kanske skulle jag börja spara alla kvitton och se efter en månad vad jag köpt för varenda krona? Vilka köp har verkligen varit nödvändiga?

3. En del köpstoppare har slutat prenumerera på tidningar, gå på bio, äta ute. Ingen av det är något jag frekvent ägnat mig åt, så till en början kommer jag inte att lägga ner någon större energi på att sluta konsumera sådant. Vi har ingen tidningsprenumeration i familjen, t.ex., så det är inget problem att avstå.

4. En sak som jag inte övervägt än så länge är öl, godis, nikotin. Det är i allra högsta grad onödiga inköp, men samtidigt ser jag ett stopp på socker- och nikotinmissbruket som något som får komma senare. Ska jag sluta köpa böcker kan jag behöva lite nikotin och socker att trösta mig med!

5. Vad händer under födelsedagar och julafton när man har köpstopp? Ska jag köpa saker åt andra? Ska jag i sådana fall försöka köpa något som personen verkligen behöver? Ska jag ge bort exempelvis gåvor till Röda Korset eller liknande?

6. Barnen är inte tillräckligt gamla för att förstå vad konsumtionshysteri och köpstopp innebär. Å ena sidan ska inte barnen behöva sitta utan födelsedagspresenter – å andra sidan kan de gott klara sig med de saker och kläder som de har nu, och dessutom växa upp i en sund shoppingmiljö och redan från barnsben lära sig att shoppa med förnuft (om det är möjligt).

Det tål verkligen att funderas på, detta köpstopp. Jag tar en dag i taget och utvärderar allt eftersom, så får vi se hur det utvecklas! Önska mig lycka till!