Den så kallade Rüffert–domen går helt i linje med vad EG–domstolen sa i Laval–målet, där Byggnads satte ett skolbygge i blockad i Vaxholm därför att den lettiske entreprenören inte vill teckna svenskt kollektivavtal.
I Niedersachsen krävde delstaten vid en upphandling att det regionala kollektivavtalet inom byggsektorn skulle följas.  Detta för att inte konkurrensen på orten skulle snedvridas genom social dumping.

Entreprenören som vann bygg– och anläggningskontraktet anlitade en polsk underentreprenör som betalade lägre löner kollektivavtalet.
Underentreprenören hänvisade till det nationella byggavtalet i Tyskland som hade allmängiltigförklarats, upphöjts till lag. Detta avtal innehåller endast minimilöner som är lägre än lönerna enligt det regionala avtalet i Niedersachsen.

Delstaten Niedersachsen sa upp upphandlingskontraktet med det polska företaget. Tvisten hamnade i tysk domstol som vände sig till EG–domstolen med frågan om delstaten agerat i strid mot EG–rätten.
EG–domstolen säger att utstationeringsdirektivet ska tolkas så att det inte är tillåtet för en myndighet att ställa krav om löner och arbetsvillkor som går utöver de minimivillkor som gäller enligt nationell lag eller nationella avtal.

Dan Holke säger i en kommentar att domstolen helt har struntat i upphandlingsdirektivet där det står att upphandlande myndighet har rätt att ställa krav om löner och anställningsvillkor enligt de villkor som gäller på orten.
– Nu krävs en förändring av utstationeringsdirektivet så att det tydligare än nu står att det tillåtet att ställa krav om bättre villkor än minimilöner och annat som regleras i lagstiftning och nationella kollektivavtal.