Konstaterar som vanligt när jag kommit hem efter en arbetsvecka i Stockholm att kylskåpet är lika tomt som tvättunnan är full. Men svårigheten att få ihop jobb med omsorgen om andra och att dessutom hinna med sig själv ibland är inte lika stor som när barnen var små.
Då önskade jag i likhet med många andra i samma situation att lönearbetet var begränsat till sex timmar om dagen.

Eftersom jag är politiskt aktiv drev jag kravet på sex-timmars dag i vänsterpartiets programkommission där jag var med i tre kongressperioder. Jag reserverade mig dock mot att sextimmarsdagen skulle genomföras med full lönekompensation för alla.
Detta dels för att jag insåg att det annars bli en för dyr reform för att någonsin kunna genomföras, men också för att jag tyckte att det räckte med att bibehålla de lågavlönades ekonomiska utrymme för materiell konsumtion.
I vänsterpartiets riksdagsgrupp (som jag tillhörde 1998 – 2005) gick det dock aldrig att få ihop generell arbetstidsförkortning med alla andra krav på ökade statsutgifter. Gruppledaren Lars Bäckström brukade avvisa kraven med att citera något Lennart Olsen hade skrivit om hur orealistiskt mp hade lagt upp kravet på genomförande av en allmän förkortning av arbetstiden.

Det finns de som hävdar att förkortning av arbetstiden är ett medel för att nå klimatmålen eftersom det minskar utrymmet för privat konsumtion. Men även utrymmet för offentlig konsumtion minskar om färre arbetar och betalar skatt.
Eftersom klimatomställning förutsätter mycket stora offentliga investeringar i järnväg och annat så kan jag inte se hur det ska vara ekonomiskt genomförbart om inte det går att skära i någon annan offentlig utgift.

Om samhället ska ha råd att ge det ökande antalet äldre en värdig ålderdom blir det snarare en ökning av de offentliga utgifterna. Mellan 1990 och 2050 beräknas EUs befolkning som är under femtio år växa med en procent samtidigt som befolkningen över femtio växer med 75 procent.
För moderna pappor är det en självklarhet att dela ansvaret för barnen åldriga släktingar. Redan idag är det många kvinnor som går ner i arbetstid för att sköta sina föräldrar eller svärföräldrar, medan ytterst få män gör samma sak.
Det kan låta tjusigt att det obetalda arbetet ska öka i samband med en generell arbetstidsförkortning. Jag tror snarare att det riskerar att bli en stor kvinnofälla.