Carina städar och lagar mat i paradiset Koster

Färjan tar 37 minuter och går rakt västerut från Strömstad, Koster­öarna syns inte inifrån land. Dimman ligger tät den här morgonen och vi ser ingenting förr­än vi ankommer Ekenäs. Här­- ute finns drygt 300 åretruntbor, Carina Hansson är en av dem.
Hon möter i hamnen och vi tar oss upp till skolan med det vanliga sättet på Koster: med moppe. Reportern på flaket.
– Jag började 2001 med att städa högstadiet i Strömstad. Sen fick jag astmatiska besvär och fick börja i köket.
Sedan ett par veckor tillbaka arbetar hon ute på Koster. Hon byter med en annan kommunalare, Camilla. För Carina passar det här bra, året-runt-Koster­bo som hon är.
På Kosters sko-­la jobbar Carina Hansson med både kök och städ.
– Här kan jag själv avgöra vilka rengöringsmedel jag ska använda. När man är flera som arbetar vill man ha olika medel.

Arbetsdagen börjar med att moppa golv, raskt städar hon igenom alla prång och golv i den lilla skolbyggnaden. Den påminner lite om ett Villa Villerkulla med många små rum och förråd.
Bakom en trappa visar hon upp en skrubb, som en gång i tiden var bibliotek. Carina vet, eftersom hon själv har gått i skolan här.
En efter en troppar eleverna in och hälsar glatt på Ca­rina. Hon är förnamn med alla och många är hon släkt med, tre brorsbarn går i skolan och flera kusinbarn.
Det finns två klasser i skolan: en för de som går i förskolan till och med årskurs två, och en för treorna till och med sexorna. Från och  med högstadiet får eleverna pendla in till Strömstad. Av de 23 barnen kommer de allra flesta från Sydkoster, bara två är från det mer glesbefolkade Nordkoster.

11.54: Lunchrast och Carina tar sin moppe märkt ”Hansson” hem till huset.

Efter städet tar köket vid. Cari­nas tjänst är delad så att hon städar på morgonen och eftermiddagen och däremellan lagar hon mat åt elever och lärare på skolan. Hon gör ingen hemlighet av att hon tycker att köket är roligare. På väggen hänger en skämtskylt ”Tio sätt att ordna matförgiftning”, men det är knappast någon risk på Koster. Den allra mesta maten produceras på plats, det är för långt för att färdigmat ska kunna transporteras varmt inifrån fastlandet.
Idag blir det blodpudding och potatisbullar. Blodpuddingen är köpt på plats från öns lanthandel.
– Jag lämnar in en lista på fredagseftermiddagarna, sen hämtar vi på måndag förmiddag när mjölken kommer ifrån stan.

Men innan hon kan börja arbeta med maten måste hon byta om. Ett trångt litet skafferi får tjäna som omklädningsrum. Hon har fria arbetskläder från kommunen, men tvättar de hemma.
Sen börjar hon med att skala apelsiner och skiva ner dem i salladen, för att barnen ska ha lättare att ta upp järnet i blodpudd-ingen.
Utanför de stora fönstrena faller lätta snöflingor. Carina trivs.
– Nu är den allra bästa tiden här. Det är lugn och frid, du kan ta en promenad utan att träffa en människa.
Hon steker blodpudding och gör potatisplättar av pulvermos (”det har jag aldrig gjort förut”). Sen bryts friden av 23 hungriga barn.
Snabbt fylls matsalen och ljudnivån höjs. Alla äter samtidigt och för Carina börjar en rush som varar en dryg halvtimme. Sallader ska in och ut, påfyllning av potatisplättarna, och lingonsylten skickas från bord till bord.

12.13: När Carina får tid försöker hon hinna gå ut med beaglen Findus på lunchen. Förutom hund har Carina katt, tupp och höns.

När lunchen är slut lägger sig ett lugn över skolan och Carina tar chansen att ta flakmoppen hem för en snabb bergspromenad med beaglen Findus.
Tillbaka på arbetsplatsen väntar diskning och våttorkning av golv, sen sätter sig Carina och planerar för nästa veckas mat.
– Vi körde tidigare med ekologisk mat, sen blev det besparingar och vi fick sluta. Men från nyår blir det ekomjölk igen och vi ska också börja med ekologisk frukt och ägg.
Vi hinner prata lite om livet utanför arbetet också, nu när eftermiddagslugnet kommer. Störs­ta hobbyn är att väva trasmattor.
Vad gör du på somrarna, stannar du kvar här på Koster?
– Det är klart. Vi bor ju mitt i paradiset.