(Hela listan för respektive yrke under Läs mer.)

Det skiljer mindre än två mil mellan vård- och omsorgsarbetsplatserna i Bjuv och Klippan. Men i löner skiljer det två tusen kronor.
– Horribelt, vi utför ju ändå samma jobb, sägen en undersköterska i Skånekommunen i Klippan.

Bjuv har bland landets högsta vård- och om­sorgslöner för kommunanställda. Det visar den unika lönestatistik för undersköterskor, vårdbiträden, vårdare, personliga assistenter med flera som SCB tagit fram för Kommunalarbetarens räkning.
Det finns kommuner där enskilda undersköterskor tjänar betydligt bättre än de bäst betalda i Bjuv. Men i Bjuv finns inte de förhållandevis riktigt låga vårdlönerna heller.
Än så länge har de inte individuella löner i Bjuv. Men de är på gång berättar fackets ordförande Inga Bakken. Ryggraden i Bjuvs lönesystem är i stället listan med ”kategorilöner”. För varje yrke finns här en lägsta lön, och vad man ska tjäna efter fem år. För en undersköterska handlar det (sedan 2006) om 16 175 kronor respektive 19 244 kronor.
Inga Bakken trycker på att facket jobbar stenhårt med att få upp ingångslönerna. Det är speciellt viktigt också om man ska individualisera.
Trots allt, några höga löner har de ju inte, tycker hon.
Fackets ordförande har inte släppt kontakten med sitt yrke som undersköterska utan jobbar fortfarande 25 procent i ett resursteam. Tillsammans med arbetskamrater och medlemmar tittar vi på KA:undersökning.
– Att vi har högre lön än i grannkommunerna har man hört, men inte att skillnaden var så mycket, säger Liselott Ljung, undersköterska här på äldreboendet Ekhaga. Efter tio år i vården tjänar hon
19 244 kronor.
– Att jobba med människor har aldrig betalt sig, det ska vi ändra på, säger hon.
Frågan är om den förklaringen håller idag. Maskinister här tjänar visserligen lite mer, men både kommunens fastighetsskötare och anläggarna lite mindre. Och städare, ekonomi- och skolmåltidsbiträden ännu mindre.
Har inte andra kommunalare också relativt låga löner?
– Vi måste få upp dem också, svarar Liselott Ljung.
– Ja, i Kommunal jobbar vi inte bara för att få upp vårdlönerna, skjuter Inga Bakken in. Vi jobbar för alla yrkeskategorier.
– Jag har hört att i Bjuv ska vi ha bra lön, men visste inte vad de tjänar i Klippan. Lite grand överraskad är jag, säger Eminé Tahiri, undersköterska i hemtjänsten.  Efter fyra år har hon 18 000 kronor.

Lars Andersson och Iska Svensson
I Klippan tjänar undersköterskan Lars Andersson 18 500 och vårdbiträdet Iska Svensson, 16 000 kronor.

Hon kom en gång in som elev och fortsatte under sommaren. Några frågor om lönen ställde hon då inte, liksom många i samma situation. Men genom kategorilönerna fick hon en lön och löneutveckling som är bättre än i många andra kommuner.
– Jag tycker att det system vi har är helt okej, säger hon.
Fackets budskap till kommunen är: vi måste ha bra ingångslöner för att bli attraktiv för ungdomarna som behövs för framtidens äldreomsorg. I vilken mån de relativt bra lönerna idag gör kommunen attraktiv vet inte Inga Bakken.
Men när sju stycken vårdjobb nyligen utannonserade sökte 334, berättar hon.
– Jag vet att det bland dem fanns folk från Helsingborg, med fasta tjänster! Men det är inte bara lönen utan arbets­miljön som också spelar roll, upprepar hon när vi går runt i nyrenoverade lokaler där hantverkarna lägger sista handen.
Ingen undersköterska jag talar med här tycker att lönerna borde skilja så mycket mellan kommunerna
– Det borde vara lika! Hur kunde det bli så här? undrar Kerstin Appelholm, med 20 års erfarenhet inom vården.
– Jag håller med Kerstin, det är lite orättvist, säger Liselott Ljung.
– Ja, vi gör ju samma sak, det borde inte finnas stora skillnader, lägger Eminé Tahiri till.

Mindre än två mil bort
i Klippan ligger ett hus som rymmer såväl äldreboendet Åbyhem som lokaler för hemvården. Ingen av undersköterskorna eller vårdbiträdena här vet om att de tjänar så mycket mindre än de gör i Bjuv. Här har man individuella löner och större löneskillnader.
– Att det finns skillnader mellan kommuner har jag läst om i Kommunal­arbetaren, men skillnaderna mellan Klippan och Bjuv kände jag inte till, säger undersköterskan Helen Andersson på Åbyhem.
Hon började på korttidsboendet för bara två månader sedan, men har jobbat sju år i vården.
– Har ju nyligen löneförhandlat men kom inte upp i närheten, säger hon när hon tittar på Bjuvs löner. Hennes lön, 17 500 kronor, är varken högre eller lägre än löneläget här.
Tidigare jobbpendlade hon 1,2 mil till Ljungbyhed.
– Jag ville jobba i Klippan för att slippa pendla.

Kommunikationerna till Bjuv är inte sådana att de inbjuder till att pendla.
Arbetskamraten Helen Eriksson, 19 200 kronor efter tolv år, är förvånad som alla andra. Hon undrar om det kan ha och göra med hur väl de lyckats förhandla sina individuella löner i Bjuv. De har inga sådana löner.
– Och ändå har de så bra betalt! säger hon och funderar.
– Det är kanske därför deras medeltal har höjts? Alla får lika mycket efter fem år. Har vi gått på en nit med våra individuella löner?
– Det är inte klokt egentligen med sådana skill­nader, kom­menterar under­sköterska Ulla Falkbjer, 18 800 kronor efter 40 år i vården. Jag hade nästan hellre varit vårdbiträde i Bjuv!
Det är mellan vårdbiträdena och personliga assistenter i Bjuv och Klippan det skiljer mycket. Men det vet ingen från hemvårdsgruppen i Klippan jag talar med, efter att deras möte är slut.
– Det här är inte alls bra. Vi har samma jobb. Varför ska det vara en så stor klyfta? kommenterar Iska Svensson KA:s siffror. Efter 13 år är hennes lön 16 000 kronor.
Att lönerna i Bjuv inte tillhör de bästa har de erfarit:
– Vi har förlorat sommarvikarier till Åstorp för att de fått bättre betalt där. Men att det skulle skilja så mycket till Bjuv, visste inte Lars Andersson, fackligt arbets­platsombud.
– De kör ju standardkommentaren: vi har inte pengar till det. Dom hävdar att de andra kommunerna är rikare, är hans erfarenheter av kommunens attityd.
Kommunals ordförande i Klippan Tommy Alms svar på frågan om löneklyftan till andra kommuner, som Bjuv, kommer snabbt:
– Vi har inte lyckats förhandla fram rejäla ingångslöner och det utnyttjas av arbetsgivaren till max.
När kommunpolitikerna säger nej till lokala ingångslöner för kommunalarna gäller centrala löneavtalets lönegolv.
Och lägsta lönerna där, 13 800 kronor respektive 15 000 kronor i månaden, är inte mycket i förhållande till vad de flesta kommunalarna tjänar i Sverige.
– Vid varje revisionstillfälle måste vi peta in pengar till de stackarna som tagit jobbet för en låg lön, förklarar han.

Lönerevisionen är när arbetsgivaren och facket förhandlar om vilka kommunalare som ska få höjd lön och hur mycket. Till det finns en ”pott” med pengar. Centrala löneavtalet mellan Kommunal och arbetsgivarorganisationen SKL talar om hur mycket pengar det minst måste finnas i potten.
– Vi får inte något utöver vad avtalet säger, är Tommy Alms erfarenhet.
– Och när vi måste lägga pengar från potten på att lyfta nyanställdas löner kan vi inte släppa iväg di gamle!
Även om kommunen anställer till låga löner finns det sökande när jobben utannonseras.
– När man söker en anläggare är det 40-50 som söker och de vet vilken lön som gäller, berättar han.

Grafik: Löneskillnad Bjuv Klippan