Ibland faller orden som manna ner,
landar på arket i finaste rad,
värmer i hjärta, ja, gör mig så glad,
men nu just jag ej ett endaste ser.

Jag skådar mot himlen och böner ber,
ja, bönen om ord jag här nyss ju bad
och kan ni nu tänka, ja, vet ni vad,
orden nu kommer, ja, mot mig de ler.

Nyår de firat, så trötta de var,
tid de behövde för att morgna sig.
Ja, lite småsega är de allt än.

Ej rusar de runt, över pappret far,
men dock de ju kommit och räddat mig.
Ja, orden de är min käraste vän!