Illustration av Magnus BardNär klimatdiskussionen pågår överallt och det bara regnar i stället för att snöa är det svårt att inte påverkas.
Marknadskrafterna har misslyckats. Näringslivet måste ställa sig i spetsen för ett hållbart samhälle, för klimatkrisen är varken höger eller vänster. Det skriver i SvD (071204) Bo Ekman, ordförande i tankesmedjan Tällberg Foundation tillsammans med Hans-Olov Olsson, ordförande i arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen samt vice ordförande i Vattenfall.
Kanske ett sätt att smyga in kärnkraften bakvägen, under sken av miljöengagemang? Kärnkraften skapar stora risker och löser knappast miljöproblemen. Men viljan att ompröva verkar större än så. Och det är positivt.

Vi kan alla dra ett strå till stacken, genom att göra medvetna val i butiken, tvätta mindre, cykla mera, spara på el, bil- och flygresor och allmänt fundera på vad som är viktigast. Är det att svära i kyrkan när man önskar lite mindre shopping och stress och konsumtion och lite mer frid och färre prylar? Valet är förstås inte så enkelt. Shopping och konsumtion styr vår tillvaro och våra värderingar mer än miljömedvetande. Och slutar vi helt, slutar ju hjulen att snurra, vilket spär på arbetslösheten. Det är en balansgång. Men risken för shoppstopp verkar liten.

På ett år har vi ökat våra inköp av prylar till hemmet med 11 procent. Vår konsumtion i Sverige har ökat med 27 procent mellan 1995 och 2005. Positivt är att det visar att vi fått pengar i plånboken. Negativt är att köpfesten inte gör oss nöjdare, utan bara skapar begär efter mer, efter den pryl vi ännu inte har.
Kan vi då själva vända utvecklingen? Ska miljön styras via konsumenters val, eller politikers beslut? Båda behövs, men beslutsfattarna måste gå före. Miljömärkta livs­medel utgör bara 2 procent av våra inköp, så vägen är lång och kräver planering.. Kvinnor tänker mer på miljön och vi funderar nog på att ändra oss. Men från tanke till handling är steget långt.

I dag har vi en regering som i praktisk handling visar hur vägbyggen går före kamp mot utsläpp, att kommunala kulturskolan slaktas medan friskolor gör storvinster, som privatiserar och försämrar underhåll i Stockholms vatten när klimateffekterna kräver mer satsningar och sätter privata köpgallerior före rätten till yttrandefrihet på tidigare allmän plats. Än skramlar det tomt i tunnan när Reinfeldt talar.
Men kampen för en bättre värld går förstås vidare ändå.