Manal har tjänstesjal

Tjänstesjalen har funnits i tre år och bärs idag av cirka 20-30 av sjukhusets anställda. Manal är nöjd, men före­drar egent­ligen sin egen:

Ibland kommenterar en patient Manal Ramadans sjal, men det bryr hon sig inte om.

– Den är smidigare. Man hör lite sämre med tjäns­te­sjalen eftersom den är så tjock.
– Vi arbetar på att ta fram en ny sjal som inte är så tjock, berättar Monica Ling-Roos, hygiensköterska på S:t Göran.

Manal Ramadan är 22 år och har burit huvudduk sedan hon var sju år gammal, när hon var fyra kom hon till Sverige från Libanon. Hon säger att de flesta patienterna accepterar sjalen utan att reagera, men visst händer det att hon får reaktioner.
– ”Du där med hucklet!” var det en som ropade. Men det är bara att inte ta åt sig.

Värre var det en tidigare gång. Då skulle hon hjälpa en patient upp, men patienten vägrade på grund av sjalen.
– Då sa min kollega: ”Hon är ju här för att hjälpa dig”. Blir det för jobbigt får man byta så att nån annan gör uppgiften, men det händer inte ofta.
Tjänstesjalen måste tvättas dagligen, precis som andra arbetskläder. När det är brist på sjalar får man bära sin privata, på villkor att man tvättar den på avdelningen för att begränsa smittspridningen.