Men så är det ju inte i riktiga livet.
Där måste man kunna kompromissa och jämka ihop olika viljor, praktisk verklighet, ekonomi, gamla maktpositioner. Svälja en hel del obehagligheter, men ändå säja stopp precis innan allt rinner över. Ni som har delad vårdnad av barn vet vad jag snackar om. Och ni som är vikarier eller projektanställda, ni som bor i hyreskasern med balkonger och delad tvättstuga, ni som brukar åka på semester ihop med släkten och ni som har en person i närheten som krisar ihop och ofta ringer stupfull på nätterna.
Ni vet precis hur många gånger som ni tvingats ge upp de principer som ni trodde att ni var beredda att döda för.
För ibland måste man ju ge sig. Knyta näven i fickan och skaffa en bettskena. Man måste välja sina strider, annars blir man obstinat och rättshaverist.

Men varje gång man ger avkall på principerna, så måste man göra ett medvetet val och fundera på kostnaden. Vad kostar det min värdighet att gå med på ett fulkontrakt med taskiga villkor? Vad kostar det mig att hamna vid diskbänken ytterligare en julaftons­kväll?
Därifrån är det sen en matematisk fråga. Vinsten av ett jobb överhuvudtaget och en fröjdefull jul, minus kostnaden för att bita ihop. Hamnar det på plus så är det ändå värt det. Sen får man gilla läget. Gjort är gjort och man kan inte dra tiden tillbaka.
Jokern i den här uträkningen, är det där äsch-et som lätt glider in. I stället för att överväga hur långt man är beredd att gå, så är det enklare att bara säga Äsch, och acceptera, fast man innerst inne inte vill och inte alls har fattat ett medvetet beslut. Det är äschandet som orsakar bitterheten. För den kommer förr eller senare smygande när man kompromissat alltför hårt, alltför ofta. Man blir inte nöjd med några beslut alls, och går jämt omkring och känner sig förfördelad och missgynnad. Snart kompromissar man bort sin vilja redan innan man blir ombedd och omgivningen fattar inte varför man alltid går omkring och är så arg.

Jag skulle vilja utnämna 2008
till ett äschfritt år. Det är hög tid att vi skippar äschandet, lättar på kompromissviljan en aning och fattar våra egna beslut. Man kanske inte vinner varje strid, men ibland måste man faktiskt ge sig in i kampen och försöka. Annars är man ingen människa utan bara en liten gnällspik.

JA
till alla röda saker man blir glad av så här års. 

NEJ
till shopping med barnvagn.