Hur det känns? Tack, bara bra! Barnen är stora, vi tycker att karusellen snurrat tillräckligt många varv. (Det hindrar inte att det kan bli andra beslut nästa år, om vi får lust att byta klappar igen.

Julgardiner, pepparkakor, tända ljus, hembakta lussebullar, stjärgirlanger och annat mys är kvar. Och plötsligt är en massa tid frigjord. Till att gå på Dansens Hus och se Bounce, Cullbergbaletten med flera i ett modernt och svartklätt dansparty. Äntligen komma iväg på bio och se Marjane Satrapis underbara tecknade film Persepolis (Som vi gav fem välförtjänta KA). Och börja tänka på annat kulturellt som pågår i huvudstaden och som jag aldrig tycker mig ha tid att konsumera, eftersom jag gett annat förtur.

Minns du förra årets julklapp, undrade en välgörenhetsorganisation häromdagen. Oftast gör man väl inte det. Men teater, bio, konserter och andra upplevelser stannar kvar och kan vara ett alternativ till den som är trött på att stångas i affärer.

Det pågår en livlig debatt om konsumtion och klimat just nu. Ibland sammanfaller de. Att inte konsumera som i dag är klimatsmart, säger exempelvis fredspristagarna Al Gore och Rajendra Pachauri. De varnade under prisutdelningen i Oslo för att miljökatastrofen är närmare än många anat. En ny livsstil är nödvändig. Ny teknik är inte tillräcklig, menar de.
Pachauni, ledamot av FN:s klimatpanel, tar sitt ansvar genom att inte värma sitt hus, vara vegetarian och spara el, berättade han för barn utanför Oslo, enligt SvD 071110.

Budskapet från Gore & Co står inte oemotsagda. Svenskt Näringsliv verkar ha missat att även arbetsgivarna har ett ansvar för framtiden och att det finns möjlighet att tänka i nya banor.
I dyra helsidesannonser i stora dagstidningar berättar de en töntig saga om ”gumman som handlade för lite”  efter att ha läst en ”kultursida i en tidning”, där några ”arga tanter och farbröder” skrev att ”julen var fel eftersom människor bara handlade hela tiden”.
Den stackars gumman fick ”en jättetråkig jul” och ”gubben med affären” fick slå igen. Och ”än värre gick det för den fattiga arbetaren på andra sidan jorden som hade tillverkat många av sakerna i gubbens affär och som inte fick jobba längre eftersom ingen köpte sakerna.”

Den som sett/läst om hur arbetarna på andra sidan jorden har det med kemikalier, barnarbete och underbetalning kanske tycker att de arga tanterna och farbröderna som köper mindre men mer noga, som väljer rättvisemärkt och kanske en lite dyrare ekotröja än två billiga  gör mer nytta för arbetarna än Svenskt Näringsliv. Och kanske de som bojkottar kinesiska leksaker fulla av gifter hjälper arbetarna där bättre än de som blundar och shoppar?

Vi går mot en rekordjul i handeln som alla andra år. Någon större risk för att ”arga tanter och farbröder” stoppar julhandeln finns inte. En intressant artikelserie under vinjetten ”Omättliga”
I SvD IDAG har presenterat en lång rad intervjuer med personer, företrädesvis yngre, som hittar lyckan genom att handla saker. ”Shopping är ett sätt att belöna sig själv” säger Jens Nordfält, (07/12/11)  som skrivit en bok om hur butiker marknadsför varor. Det gör en glad att känna sig fin, att hitta något som gör det fint hemma. En kvinna berättar under rubriken ”Jag älskar att shoppa” (07/12/10) om lyckan i att klä sig och småttingarna (1 och 3 år) i nya märkeskläder, för ibland uppemot 10 000 kronor i månaden.  Shopping är hennes största intresse. Att handla är ett sätt att slippa sitta hemma och ha tråkigt.

Sveriges Radios morgonprogram Studio Ett rapporterar denna morgon om en studie från företaget Kairos Future som visar att svenska ungdomar 16-29 år i högre grad än övriga ungdomar i omvärlden ser konsumtion som lycka. De tycker att miljöförstöringen är största hotet mot framtiden, men är inte beredda att göra något själva för att ändra utvecklingen.

Det finns en stor skillnad mellan hotbild och tänkt handling. Det är oroväckande eftersom det handlar om unga människor, som utgör vår framtid, säger projektledaren Anna Kiefer.
Aktiva handlingar för miljön minskar rädsla och uppgivenhet som miljöhot annars kan framkalla.
Med andra ord behövs det fler arga tanter och farbröder i samhället. Risken att vi ska sluta shoppa i västvärlden verkar knappast överhängande.  Däremot vill jag helst inte tänka på hur världen ser ut om vi inte börjar ta ett personligt och politiskt ansvar för våra val och handlingar.
Huruvida Svenskt Näringsliv drar upp huvudet ur sanden vet jag inte. Men väckarklockan har redan börjat ringa.