Jag föreläser en timme för drygt 100-talet anställda på länsstyrelsen i Kronobergs län. Det är viktigt att länsstyrelserna har bra kunskap om de rättigheter som barn har enligt FN:s konvention om barnets rättigheter. Länsstyrelserna bedriver mycket olika verksamheter men i stort sett alla har betydelse för barn och unga, inte minst viktig är tillsynen av socialtjänsten i kommunerna.
Jag har förberett några grupparbetsfrågor och hoppas få i gång en diskussion om hur de kan arbeta för att bli bättre på barnperspektiv.

Redan klockan 12.12 slänger jag mig på ett tåg mot Nässjö. Kommer dit några minuter efter 13.00. Där ska jag medverka vid en konferens som anordnas av Nässjö kommun och Öhrlings Pricewaterhouse Coopers (tur att man inte jobbar där för man vrickar tungan varje gång man ska säga deras namn).
Där handlar det om barnperspektivet i den kommunala verksamheten och hur revisorer kan använda sitt uppdrag för att öka fokuseringen på barns behov och villkor. Efter en timmes föredrag så blir det lite frågor och diskussion.

Att försöka få samarbete med revisorer är ett nytt grepp som vi har tagit. Min bild är att revisorerna är de enda som på ett effektivt sätt lokalt kan få kommunens beslutsfattare att verkligen leva upp till de beslut som de själv har fattat.
Många kommuner har fattat kloka beslut om barnperspektiv i den kommunala verksamheten på principiell nivå, men glömmer dessa beslut när verkligheten kryper inpå och beslut ska fattas i särskilda frågor. Då riskerar alltid barnperspektivet få stå tillbaka för andra så kallat tyngre argument. Här kan revisorerna fylla en viktig funktion.

Efter konferensen åker jag till Jönköping för att kunna äta en snabb middag med vår äldste son och hans flickvän. De flyttade till Jönköping i höstas för att plugga på universitetet. De verkas trivas bra där men jag saknar dem i Stockholm. Nu får vi i alla fall ett par timmar tillsammans innan jag tar sista tåget hem till Stockholm.
Detta kan man kalla en lång dags färd emot natt…