En labyrint av korridorer, trappor och lagerutrymmen binder samman arenorna i området. Michel är inte det minsta vilsen när han manövrerar trucken mot foajén för att lämna av ett bord. 18 år på Globen ger stenkoll.
– Jobbet handlar om att skapa miljöer, säger han. Vi kan ha rockkonsert en kväll, hockeymatch nästa och en bolagsstämma däremellan.

Globen
”En hockeymatch är läge noll”, förklarar Michel Lecoq. Sedan kan arenorna som i ett trollslag byta utseende – nästan som i sagorna.

Dagskiftet är på väg hem och Michel har en del att stå i inför kvällen. På Hovet blir det elitseriematch med tillhörande jippon för sponsorerna. Över en snabb hamburgare
i fikarummet lägger Michel upp gången för kvällen med kollegerna Kjell Ulin och Berra Norman. Ett VIP-område ska ställas upp bredvid baren och långborden rullas fram till dukning. Viktigast av allt, isen måste vara klar innan lagen går på.
Det är dags för ismaskinerna.
– Ska jag köra i kväll? frågar Kjell förhoppningsfullt. Jag är sugen på elitseriefajt!  
Michel berättar att det här är skiljelinjen mellan de nya och de som varit med ett tag.
– Att köra sin första elitseriematch, det är stort. Egentligen är det inte så farligt men det är en mental grej, det kan sitta sju tusen personer på läktaren som inte har annat att titta på än dig och hur du kör.
Innan dess måste någon hacka bort iskanterna längs sargen, så att inte pucken studsar fel. Är isen dålig lär de få höra det. Men de är sällan ensamma om att vilja ha istid i pauserna. Sponsorer vill visa upp produkter och knattelagen köra ett par vändor innan idolerna rusar ut på rinken. Michel bestämmer att de kör med två ismaskiner för att hinna i tid.

Ner, upp och igenom
ännu fler gångar så kommer vi ut på Hovet. Det är kallt och betonggolvet bredvid rinken är blöt av smält is. Lagen börjar sin uppvärmning med skott mot mål, men lika ofta hamnar pucken långt upp i skyddsnätet ovanför målburen. Eller rakt in i glaset framför oss. Alla verkar ha vant sig vid explosionerna som får den ovane att kasta sig i säkerhet bakom ismaskinen.
– Det har varit mycket prat om ljudnivån på konserterna, säger Michel. Men det visade sig att plötsliga ljud är farligare, som när det smäller i sargen.
I övrigt tycker han att de är bra på säkerhet, att det tas på allvar. Både deras och besökarnas.
– Rutinerna har blivit striktare genom åren. Förr var vi uppe och klättrade i taket, som när vi firade upp en julgran till toppen av Globen.

Globen
Bäst att Michel Lecoq, Berra Norman och Kjell Ulin håller hejaropen för sig själva när tre olika lag kallar huset för hemma.

Strax före matchstart upptäcker Berra en glipa mellan skyddsglaset och nätet som inte borde vara där om publiken ska känna sig helt säker. Upp på stegen, dra åt och knyt till så är den borta. Annars är det en lugn kväll. Elitseriehockey går på rutin för Michels lag.
– En hockeymatch är läge noll, förklarar han, sen kan vi förändra arenorna totalt. Vi drar in läktare, lägger golv och mattor över isen till konserter, bygger scener, lägger parkett till dansgolv och ställer ut bord till stora fester.
De största omvandlingarna sker på natten. Mellan halv tio på kvällen och sju på morgonen kan de smälta bort all is i Globen. Besökare som sover över en natt på hotellet kan äta middag i restaurangen med utsikt över en konsertarena och till frukosten förundrat blicka ut över en ishall.
– De kan inte tro att det är samma ställe, säger Michel.  

Andra perioden är slut och hemmalaget leder. Michel tar sig ut till flaggbron utanför arenan där det har hunnit bli mörkt. Evenemangen signaleras med speciella flaggor, i kväll är det Djurgårdens färger som vajar högt. Men de måste ner igen före matchslut.
– Vi kan inte göra det mitt i folkmassorna, det finns ju personer som gärna vill ha med sig en flagga hem. Men jag börjar inte tjafsa om någon kommer fram och försöker ta den ifrån mig, det är inte värt att bråka om. Och det är inte vårt ansvar att hålla ordning, till det finns vakter.   
Tempot på jobbet varierar med säsongen. På sommaren är det lugnare, då går mer tid till att ta hand om material och vårda lokalerna. De tiotalet fast anställda jobbar under en månad två veckor dag, en kvällsvecka och en kortvecka. Det kan bli mycket övertid. Själv har Michel gått ner i timmar för att kunna hämta på dagis.
– Visst, det är kul och blir mer pengar när det är mycket evenemang. Men vi har jobbat med att få styr på övertiden, annars går det att jobba hur mycket som helst på ett sånt här ställe.
 
Inne i kylan går matchen mot sitt slut. Över en gammal målbur vid rinkens kortsida följer kollegan Marie Nylén koncentrerat spelet. Egentligen slutade hon för flera timmar sen och ska vara tillbaka nästa morgon klockan sju. Men här finns mycket som drar.
– Hockey är mitt liv, säger hon. Att få följa lagen varje dag på så nära håll, det är häftigt. Jag har världens bästa jobb!
När allt är klart har Djurgården vunnit över Skellefteå med fyra mål mot noll. Arenan töms fort på folk. Ett juniorlag har tid på isen och för evenemangsbyggarna betyder det kaffepaus innan de släcker ner för kvällen.

Michel har sett många heta matcher och stora artister genom åren. Men han imponeras inte av mycket längre.
– Man blir lite hemmablind. Och jag är ingen sportfåne. Men det är klart, när de riktigt stora banden kommer som jag lyssnade på förr, då är det kul. Det skulle vara Creedence och Fogerty då. Fast han går väl i pension snart… 

ID: Michel Lecoq

Yrke: Evenemangsbyggare i Globen sedan 1989.
Ålder: 51.
Bor: Bagarmossen.
Familj: Sambo och tvåårig ­dotter.
Lön: Runt 23 000 kronor.
Bäst: Att vi är självgående. Det är frihet under ansvar.
Sämst: När kommunikationen inte fungerar och vi inte får reda på saker i tid.
Om facket: Man ska vara med. De som inte är med åker snålskjuts på oss andra.