Vårdval Stockholm införs från och med nästa år. Patienterna ska få välja sin läkare. Men Jan Halldin anser att det blir efterfrågan på vård som styr och inte behoven.
– Enkla okomplicerade åkommor kommer att löna sig och utsatta grupper missgynnas ännu mer, sa han.

Jan Haldin
Jan Halldin, överläkare och socialläkare.
Foto: Johanna Svensson

En nyligen publicerad folkhälsorapport visar hur hälsoskillnaderna ökar mellan olika kommuner och stadsdelar. Utrikes födda, låginkomsttagare och andra utsatta grupper har sämre hälsa.
Vårdcentralerna i områden, där många av dessa människor bor, har fått extra ersättning av landstinget. Detta slopas i Vårdval Stockholm.
Vårdval Stockholm kommer att medföra ännu mer privata arbetsgivare.

Jan Halldin har som tidigare klinikchef på 90-talet varit med om att åka till SAS och IKEA för att studera deras affärsmetoder och ta lärdom av dem. Något han inte köpte.
– Sjukvården skiljer sig från det privata näringslivet, sa han och tycker att beslutsfattarna inte tar tillräckligt hänsyn till det.
Han anser dessutom att etiken är viktig och att det är absurt att personal kan ta ut miljontals kronor vinst som de gjort på bland annat det privata Maria beroendecentrum.
– Om du har en bra lön som läkare, varför ska du då sitta och hålla på med aktiebolag samtidigt, undrar han.

Dag Larsson (s) oppositionsråd i landstinget, är övertygad om att klyftorna kommer att öka i Vårdval Stockholm. Medan resurserna minskar i områden där folk är sjukast. Det framgick på seminariet.
– Det är positivt att invånarna får välja vårdgivare, men detta borde gå att genomföra och ändå beakta folkhälsoläget, sa han och tillade att det redan idag finns stora skillnaderna i sjukvårdsutbudet.
– Jag är mycket bekymrad nu och ännu mer framöver.
Primärvårdens resurser kommer att öka där folk är friskast och minskar där folk är sjukast.

I stället ersätts vårdgivarna efter hur många patienter som är listade hos dem och hur många läkarbesök som görs. Äldre och barn under sex år ger större ersättning, men hur snett detta kan slå gav verksamhetschef Eva Olsson exempel på. Vårdcentralen missgynnas av att patienterna där drabbas av ålderssjukdomar redan när de är 50 – 55 år och behöver då lika mycket vård som 75 – åringar. Men ersättningen motsvarar inte 75-åringens. Överhuvudtaget måste man arbeta på ett annat sätt med patienter som kommer från så olika kulturer, ansåg hon. Då räcker det inte med lite extra ersättning för tolkar.