Här byter äldre ensamhet mot hobbyverksamhet

Eva Larsson sitter vid långbordet mitt i rummet och prickar med en penna på ett broderi. Det ska bli en blåmes. Kvinnan som gör broderiet har lite svårt att räkna, därför får hon hjälp med mönstret.
Eva har jobbat som arbetsterapibiträde i 24 år.
– Det är roligt att gå till jobbet varje dag, aldrig att man gruvar sig. Det är ingen risk att man blir utbränd, säger hon.
Utbränd hade hon däremot kunnat bli som lärare, och det var ett av skälen till att hon bytte yrke, berättar hon.

Dags för handarbete. Margit Hådén är ledare för vävgruppen. Britt-Marie Eriksson har ingen väv på gång just nu, utan
broderar istället.

Hobbyterapin ligger i Kristinelunds äldreboende, direkt till vänster efter entrén, bakom stora fönster med rutiga bomullsgardiner.
Hit kan alla pensionärer som vill komma, fem dagar i veckan, och väva, sticka eller brodera, se på film, spela spel och bingo, vara med på frågesport eller gymnastisera. Man kan träffa bekanta, fika och prata – eller bara sitta tyst för sig själv och känna att man ändå är med.
Klockan kvart över elva den här höstdagen är 20 personer på plats. Några väntar på kaffet, andra småpratar och handarbetar. De gamla hjälper ofta varandra, så de tre anställda behöver inte rusa runt till alla.

De flesta är också rörliga, bara en kvinna behöver lite hjälp över från rullstolen till en vanlig stol.
Iris Johansson broderar tomtar på en duk. Det blir inga problem att få det klart till jul, hon kommer ju hit varje dag.
– Man ska ha nånting att göra också, säger hon glatt.
Vid en vävstol vid korridorväggen sitter 81-åriga Margit Hådén. Hon är ledare för vävgruppen, en grupp kvinnor som kommer och arbetar självständigt på de stora vävstolarna, de krångliga med många pedaler.
Margit var själv arbetsterapibiträde fram till pensionen, och hon berättar hur yrket har förändrats:
– Det var annorlunda då, det var ruschigt. Vi hade en folkabuss och gjorde resor. Vi var till Höga Kusten och till Ulvön, till min stuga och till Järvsö.

Folkabussen finns inte kvar, några resor har Hobbyn inte råd med längre. Sundsvall satsar visserligen mer än många andra kommuner på hobbyterapi, men har ändå sparat. I Indal är det nu bara öppet en dag i veckan, då åker Eva Larsson dit och de andra får klara sig utan henne.
Trots besparingarna har Eva nästan bara positiva saker att säga om sitt arbete:
– Det allra bästa är att få jobba med äldre människor. De har så mycket att ge, säger hon.