Det började bra. Första timmen fick jag napp i danska Silkeborg – för tredje gången till och med (Silkeborg). Sommaren 1976 var jag där och åkte världens äldsta hjulångare.

Första projektet avlöstes av det andra och ännu ett kundbesök (spansktalande) och ett intresse för mejlkontakt. Vi åt lunch och jag invigde de nya möblerna i min hörna av kontoret.
Kl 13.15 samlades vi vid min chefs bil och åkte till Svenska Mässan. Det var informationsmöte med ett nytt projekt som skulle sjösättas. Mycket intressant var det. Sen skiljdes jag, arbetskamraten och chefen åt vid Korsvägen.

Jag kom hem och konstaterade misstaget att det inte går att ladda på två månadskort på samma digitala kort på spårvagnen. Förhoppningsvis kan jag lösa detta i morgon. I annat fall har jag och hushållet förlorat 800 kronor. Kännbart, milt sagt.

I väg igen och denna gång till Internationella folkhögskolan för information om ett biståndsprojekt i Sydafrika – Kayamandi, Stellenbosch (där apartheidtanken uppstod).
En grupp ungdomar från Bergsjön och Kortedala var där och blev också informerade. De skall åka till Sydafrika nästa år så fort de fått godkänt sitt projekt med Forum Syds ungdomsgrupp. Forum Syd administrerar bistånd och är en NGO (Non Governmental Organisation) och får bidrag i sin tur från SIDA.

När ett biståndsprojekt är aktuellt bidrar organisationen med 20 procent och SIDA med 80 procent. Från och med nu ska jag varannan tisdag engagera mig i Sydafrikastudiecirkeln.
1990-91 hade jag beredskapsarbete på Internationella folkhögskolan och tillhörde då Handels. Internationella folkhögskolans legendariske studiesekreterare Preben Laursen dog 2001. Han efterlämnade ett arv att föra vidare och jag känner mig priviligerad att göra så.