– Vissa borgerliga åtgärder kan ge fler jobb, sa han vid LO:s seminarium om kongressrapporten ”Fler jobb–bättre jobb”.
Erik Åsbrink som var finansminister 1996–1999 tycker att den socialdemokratiska regeringen gjorde fel som satte upp ett mål om hur hög arbetslösheten får vara. Han vill hellre att målet ska vara hur många som är sysselsatta.

Under hans tid i regeringen var han med om olika åtgärder som skulle få ned arbetslöshetsstatistiken men som inte gav fler jobb.
– Jag minns med viss rysning hur vi bland annat försökte förmå äldre att sluta för att bereda plats för unga. Tack och lov misslyckades detta, berättade Erik Åsbrink vid seminariet.
Han tycker att socialdemokraterna i senaste valrörelsen skänkte bort arbetslinjen till de borgerliga.
– Partiet hade svårt att frigöra sig från bilden att alliansen står för arbete och socialdemokraterna för bidrag.
Han menar att om socialdemokraterna ska få tillbaka sin trovärdighet måste partiet kunna visa att de kan stimulera fram minst lika många jobb som alliansen, det räcker inte med att lova höjda bidrag och återställare av a–kassan.
Erik Åsbrink menar att LO också måste ta sitt ansvar.
– Det går inte att bara säga att vi vill ha bättre jobb och därför säger vi nej till de dåliga nya jobben.
Han menar att höjd a–kasseersättning måste kopplas ihop med hårda krav på de arbetslösa. Det måste enligt honom tydligt markeras att a–kassan inte är en yrkesförsäkring eller ger möjlighet till livslång försörjning för dem som inte vill byta yrke eller flytta.

Erik Åsbrink är också kritisk till att LO vill avskaffa jobbskatteavdraget. Detta skatteavdrag har införts av alliansen för att det ska löna sig mer att arbeta än att vara sjuk eller arbetslös. Han tycker att det är omöjligt att gå till val på att vilja höja skatten för dem som arbetar.
– Socialdemokraterna har insett detta. I sitt senaste budgetalternativ accepterar partiet steg ett i jobbskattereformen samtidigt som de sa nej till steg två. Jag är övertygad om att socialdemokraterna kommer att säga nej till steg tre men då acceptera steg två, för att när valet närmar sig säga ja till alla tre stegen.

Med vid seminariet var även teknikföretagens vice vd Karl Olof Stenqvist. Han försäkrade att arbetsgivarna vill ha starka fack för att slippa oron med en massa oorganiserade på arbetsplatserna.
– Men nu förlorar ni i facket en massa medlemmar. Ni har svårt att attrahera ungdomar att gå med i facket. När LO skriver sina kongressrapporter borde ni utgå från den verklighet som medlemmarna har på arbetsplatserna istället för att agera som ombud för ett visst politiskt parti.
Han menade att arbetsgivare och fack har ett gemensamt intresse, att företagen går bra och klarar sig i den internationella konkurrensen.
Karl Olof Stenqvist kritiserade LO för att de driver på för att höja lägstalönerna och för högre a–kassa. Detta har enligt honom medfört att exempelvis tekoindustrin tvingas lägga all sin produktion utomlands.
– Vad är det för vinst om LO slåss för bättre jobb om det drabbar en miljon som ställs utanför. Alla jobb måste finansieras. Det är lätt att säga att ordna fler jobb i offentlig sektor för där finns mycket att göra. Men vem ska betala detta? Vill ni höja skatten?

LO:s ordförande Wanja Lundby–Wedin tackade för Karl–Olof Stenqvists försäkran om att arbetsgivarna vill ha starka fack.
– Jag kan lova att vi vill ha starka arbetsgivare att förhandla med.
Hon ser det som en förutsättning för den svenska modellen där det mesta av villkoren på arbetsplatserna bestäms i kollektivavtal och inte detaljregleras i lag.
I kongressrapporten betonas vikten av kollektivavtalen och att det kanske är dags att byta facklig strategi för att nå sina mål. Det gäller bland annat kravet om rätt till heltid. LO krävde att denna rättighet skulle införas i lag.
– I tolv år hade vi en socialdemokratisk regering utan att vi fick en sådan lag. Det kanske är bättre att vi försöker nå målet genom kollektivavtal, sa Irene Wennemo, näringspolitisk chef för LO och ansvarig för kongressrapporten.

Karl Olof Stenqvist sa dock att teknikföretagen skulle säga nej direkt om facket kom med en begäran om att förhandla om rätt till heltid.
Han vill hellre förhandla om fackens konfliktmöjligheter.
– Företagen är för sårbara och tål inte en konflikt. Det räcker med att Wanja ger sitt stöd till ett LO–förbund som vill varsla för att arbetsgivaren blir byxis och skriver på. Vi brukar tala om facket rätt att själv bestämma vilka kostnader de vill ta ut. Nu kan vi bara hoppas på att facket inte tar ut för mycket.
Svenskt Näringsliv har bjudit in LO och tjänstemannafacken till samtal om ett nytt huvudavtal som reglerar konfliktreglerna.
– Vår styrelse kommer att svara den 26 november. Det skulle förvåna mig om vi inte sa ja. Men vi vill då inte bara prata om förhandlingsprocessen utan även om hur unga och invandrare lättare ska få in en fot på arbetsmarknaden samt om hur rehabiliteringen ska bli bättre, förklarade Wanja Lundby–Wedin.