Almega och Nutek lanserade för någon vecka sedan sju punkter för att ”stärka vård- och omsorgsbranschen”. Bland förslagen finns att all vård och omsorg ska konkurrensutsättas. Vi ska fås att tycka det är bra att vårdbolagen tjänar pengar på äldre människors behov. Alliansen får mitt under hösten vårkänslor och inrättar en ”avknoppningsakademi” för skola och äldreomsorg. Ordvalen skrämmer. Äldre kvinnor och män som behöver nära personlig omvårdnad kallas kunder. Kundvalsmodeller lanseras som valfrihet.

Stopp och belägg! säger vi i vänsterpartiet. Äldre människor är inte kunder som ska ut och leta äldreomsorg på en marknad där vinstintressen styr. De är medborgare med rätt till bästa möjliga äldreomsorg utifrån behov. Skattepengar ska användas till bättre äldreomsorg, inte hamna i fickorna på privata företagare.
Verklig valfrihet i vardagen handlar om att ändra strikta biståndsbedömningar och stelbenta regler. Äldre kvinnor och män ska själva kunna välja hur den tid de fått beviljad ska användas. Om det är städning de behöver hjälp med eller om de just idag vill känna matdoften i köket från favoriträtten. I Falun uttrycks det så här; förut sa vi ”idag städar vi”. Nu frågar vi: ”Vad vill du ha hjälp med”?  

Verklig valfrihet
kräver fler anställda. Det finns för lite tid för samtal och för att se till varje äldre kvinnas och mans önskemål.  Hemtjänstens personal stressar mellan dem de hjälper och ges inte tillräcklig tid att reflektera över arbetssätt och bemötande. 40 procent av äldreomsorgens personal saknar rätt grund­utbildning.

I stället för att sänka skatter
behövs det fler jobb i välfärden och fortsatt kompetensutveckling för äldreomsorgens personal. En satsning på personalen är en förutsättning för verklig valfrihet.

Eva Olofsson,
riksdagsledamot för vänsterpartiet.