Psst… har du hört det allra senaste?

MYT. Det är inte bara kvinnor som skvallrar. Män gör det också, hävdar Gunnar Ekman. Och det är mänskligt. (Bilden är arran­gerad.) Foto: Johanna Svensson

När man pratar om den som inte är närvarande stärks gruppen, normer skapas och information sprids. Att veta något ger status, ju mer kittlande det är, desto mer status. Ibland är skvallret motbjudande, ­ibland handlar det om medkänsla.
– Det kan vara nyttigt att veta hur det ser ut. Om Olle själv inte vill berätta att han är sjuk, kan det vara bra att någon annan gör det och ger en förklaring till varför han bär sig konstigt åt, säger Kerstin Nordenstam, docent i nordiska språk, Göteborgs universitet.

Skvallret om chefen kan vara ett sätt att ge igen, anser hon. Handlar skvallret om färgen på chefens tröja är det ofarligt. Men inte om ryktet sprids att någon fått jobbet för att den legat med chefen. Skvaller kan också leda till mobbning.
– Det är chefernas skyldighet att dra ner klackarna och säga att så pratar vi inte om arbetskamrater, säger Gunnar Ekman, doktor i orga-nisation och ledarskap vid Handelshögskolan i Stockholm.
För en bra stämning på jobbet är det viktigt att chefen deltar
i skvallret, tycker han.

När chefen deltar i pratet om semestrar, fotboll och dokusåpor skapas förtroende. Det gör det lättare att förankra idéer. Om chefen är med i snacket kan han eller hon också vara med och skapa bilden av vad som sker. Risk finns annars att rykten tar över och att en omorganisation tolkas som en neddragning.
Skvaller är också ett sätt att sprida kunskap. Snacket om kändisar kan blandas med funderingar om patienters tillstånd. Har fler gjort liknande iakttagelser och någon läst om detta kan kunskap förmedlas.