Det är ett under att folk i till exempel Afrika lyckas föda barn överhuvudtaget, tänkte jag medan barnmorskan noggrant undersökte mitt blodtryck. Förmodligen går det för att det är så långt till Östersjön, resonerade jag med mig själv.

Första gången det hände var precis när magen hade börjat puta ut. Jag var totalt oförberedd och drabbades därför av en smärre chock. En vän till en vän la plötsligt sin hand rakt över min buktande mage, tryckte till och sa:
– Det ser ju för mysigt ut. Grattis!
Med förfäran stirrade jag på den främmande kroppsdelen som vidrörde min lilla darling. Fick man göra så? tänkte jag upprört. Utan att fråga? Om jag hade vetat vad som komma skulle hade jag inte reagerat alls. Men det var ju trots allt första gången.
Den ena visade sig vara värre än den andre. Plötsligt var allt tillåtet att undra om.
– Hur mycket väger du nu då?
– Ömmar brösten?
– Måste du fisa mycket?
Och samtliga frågor förväntades jag svara på utan att så mycket som blinka. Givetvis följt av en fuktig handflata ovanpå källan till själva uppståndelsen.

I samma ögonblick som jag berättade på jobbet vad som var å färde, visste jag att jag var förlorad.
– Amen vad roligt grattis. Jag kommer ihåg när jag var gravid med Hannes. Vilken foglossning! Sista månaden fick jag gå med kryckor. För att inte tala om hur lång tid det tog att läka efter att jag hade spruckit. Nu behöver ju det inte hända dig, men jag fick sådan halsbränna att jag fick sitta upp och sova… bla, bla, bla…
Jag visste det inte tidigare, men rätten till en förlossningshistoria varar visst för evigt. Dess enda uppgift tycks dessutom vara att gnuggas in i ansiktet på gravida förstföderskor. Som om ett-barn-blir-till-böckerna inte vore nog.
– Det ser ju bra ut det här! Då ses vi om fem veckor igen, sa barnmorskan i samma käcka ton som… vanligt. På vägen hem kräktes jag upp åksjuketabletten. Det var då jag bestämde mig. Fick andra bete sig hur som helst så fick jag det med. Jag smög upp bakom en ung man med djupa flikar i hårfästet och smekte honom ömsint över den begynnande flinten.
– Visste du att håravfall börjar så tidigt som i 20-årsåldern? En del män är helt skalliga före 30. Nu behöver ju det inte hända dig, men ändå…

Carolina Häggkvist är frilansjournalist och copywriter.