Protestmötet riktade sig mot den borgerliga regeringens politik. Ett hundratal personer, mest från Kommunal, plus ett antal s-riksdagsmän lyssnade på Else-Marie Olsson.

Hon var en av kommunalarna som träffade statsminister Fredrik Reinfeldt när han på försommaren turnerade runt inom vård och omsorg. Reinfeldt har allt som oftast referat till vad kvinnorna inom vården ska ha sagt till honom när han argumenterar för sin politik.
Men Else-Marie Olsson känner inte igen den bild som Reinfeldt sprider.
– Det där med skattesänkningar talade vi inget alls om, säger hon. Vi hade ett lågmält samtal där vi resonerade om förskolans roll, barngruppernas storlek och så.   
– Ekonomiska resurserna räcker ju aldrig till och det gör ju att barngrupperna blir större. Vi får inte det som behövs! säger hon till KA.

Hon berättar att barnskötare får gå på vikariat år ut och år in eftersom arbetsgivaren egentligen vill ha förskollärare. Vikarierna är ofta inga ungdomar, inte sällan 35-40 år.
– Jag vill poängtera att kontroversen inte finns mellan oss barnskötare och förskollärarna ute på golvet. Den finns högre upp.
– Vi barnskötare vill jobba på samma villkor med samma rätt till planeringstid. Men vi känner att vi inte kommer någon vart.

Att Fredrik Reinfeldt på något sätt tagit itu med barnskötarnas problem har hon inte märkt av.
– Nej, det är istället ständiga försämringar av sjukförsäkringen och a-kassan. Den så kallade skattesänkningen kommer inte mina kamrater till del.
Regeringen styr i mycket över vilka resurser kommunerna har till verksamheterna. Men det direkta ansvaret ligger på kommunpolitikerna. De bestämmer kommunalskatten och prioriterar mellan olika verksamheter.

Else-Marie Olsson tror nog att ambitionerna finns bland politikerna i Vingåker att minska på barngrupperna. Men det faller på ekonomiska grunder.
Finns det några kommunpolitiker som driver frågan?
– Nej, det är ingen som gör. Facket måste bli lite av en blåslampa.
Förut styrde de borgerliga Vingåker. De sa att de ville förbättra personaltätheten.
– Men det hände så att säga ingenting.
Nu är socialdemokraterna som styr. Har det hänt något med det här?
– Nej, inte något riktigt konkret. Inte mer än att vi känner att vi har mer närhet till politikerna.
Ni måste alltså driva på dem också om?
– Ja, precis.
Else-Marie Olsson menar att det kan vara svårt att engagera arbetskamraterna.
– Fick vi med fler skulle vi kunna vara mer på hugget.
Får jag tolka det som att det behövs lite mer blåslampa under arbetskamraterna också?
– Ja, det tror jag säkert, absolut. Man kommer ingen vart om man bara klagar på kafferasten.