Min dotter skrev lite texter om sina känslor som hon delade med sig av. Vi fick mail och kort med verser av vänner och bekanta.
Genom dikterna kunde jag gråta, känna igen mina känslor, få tröst. Jag började söka på nätet efter poesi. Jag gick till biblioteket och lånade diktböcker. Andra böcker kunde jag inte läsa och koncentrera mig på, men dikterna var lagom långa för att inte tappa tråden.

Plötsligt en dag började ord ”ploppa” upp i mitt huvud. Mina ord i tankarna som blev till mina egna dikter. Många är de nätter när jag sömnlös har hamnat framför datorn och skrivit ner mina tankar.
Att det senare skulle visa sig bli många dikter, det förstod jag inte då. Det var på min blogg som jag började få positiv respons på mitt skrivande. Jag fick veta att folk satt någon annanstans i Sverige och blev berörda av mina ord.
Det vara ju för mig ”bara” ord direkt från mitt hjärta.
 
Dagens dikt
 
Ingress: Den första dikt jag skrev några månader efter min sons död

En mammas saknad
Varje morgon när jag vaknar
Jag efter dig längtar och saknar

I mitt hjärta du alltid finns
Mitt hjärta känner smärta
När jag minns
att du inte finns kvar på jorden
Jag kan höra orden
du sa till mig den sista gång
jag såg dig och du såg mig

Sedan dess har tiden varit lång
och allt känns tungt.
Du kramade om mig och sa: Det är lugnt!
Det sa du alltid när jag sa: Var rädd om dig!

Men det är inte lugnt med mig.
Jag saknar ju dig!
 
Dikt © Gunilla Karlsson