Kenta kan skjuta rökare rakt in i krysset. Men när Kenta själv packar ryggan får inte bollen plats. I stället ligger barbie där, på dagis går han direkt till dockvrån. Först när barbie blir rädd får han vara med.
Tjejerna lämnar barbie för att dansa i prinsesskjolar, Kenta hittar en blank med blommigt skrynkel. När killarna kommer för att hämta honom går han på toa.
– Killar som inte har lust att vara tuffa är inte skildrade i litteraturen. Men det finns himla många som tycker att det är fint med kjol och tycker att det är besvärligt att gå till handgripligheter, säger Pija Lindenbaum.

När tjejer är grabbiga är det accepterat till en viss gräns, hävdar hon. Men när killar tar på sig kjol blir det mer provocerande, kanske för att de avsäger sig makt när de leker som tjejer. Bögskräcken är djupt rotad.
– I en barnskoaffär berättade man att 95 procent av alla 3-4 åriga pojkar valde rosa skor med glitter, en hade fått det. Men 95 procent blir inte homonsexuella, säger Pija Lindenbaum.
I boken tar killkompisarna också på sig kjol, sedan dansar de balett innan de drar ut för att spela fotboll.
– Det kan inte vara bra att höra att det du tycker är fint är fel, säger Pija Lindenbaum.
Själv var hon varken pojk- eller prinsessflicka, vilket hon förklarar med att hon hade rejäla föräldrar. Men hon hade en docka som hette Britt-Henrik.

Pija Lindenbaum har tidigare skrivit bland annat Lill-Zlatan och morbror raring, När Åkes mamma glömde bort och Gittan och Gråvargarna som belönades med Augustpriset år 2000.