Livet består i stort sett bara av två delar, jobbet och hem till barnen och hushållsarbetet. Resan där emellan är ofta stressig, det ska handlas på vägen och om man har tur får man en välbehövlig paus och man kan titta ut genom bussens fönster i fem minuter utan att tänka något särskilt.

Det saknas stödfunktioner i samhället för att möjliggöra heltidsarete för ensamföräldrar. Jag har tidigare skrivit om barnomsorgen, och den är en viktigt faktor. En annan kan vara en välfungerande kollektivtrafik.

Förra veckan presenterade regeringen sin budget. I den föreslår dem att man nu bara ska kunna stämpla upp från deltid till heltid i 45 dagar.
För ensamstående föräldrar har man gjort ett undantag, och möjligheten att fortsätta få ersättning för mellanskillnanden finns kvar, mot att man deltar i någon slags aktivitetsgaranti.

Strax före sommaren var jag och min kollega på finansdepartementet för att tala om hur regeringen kan underlätta för ensamföräldrar. Vi tryckte på hur viktigt det är att se vår gruppen, och att göra ordentliga konsekvensanalyser så att förändringar i regler för till exempel arbetslöshetskassan inte direkt blir försämringar för oss.
Undantaget i den nya regleringen av a-kassan ser vi som ett konkret resultat av det mötet.
Det är en bra början men det finns mycket kvar att göra.

Vi förespråkar ett förvärvsavdrag, riktat särskilt till ensamföräldrar, dels för att minska klyftorna mellan enföräldrar- och tvåföräldrarshushåll men också för att göra det möjligt även för vår grupp att i några år prioritera mer tid med barnen, om det är det man har behov av för att få ihop sitt vardagspussel.

I debatten om livspusslet har mycket fokus hamnat på familjer med två föräldrar, och deras möjlighet att kombinera arbetsliv och familjeliv. Tvåförsörjarfamiljen har också fått flera riktade bidrag för att underlätta sin vardag, jämställdhetsbonus, avdrag för hushållsnära tjänster och vårdnadsbidraget.
Nu borde det vara dags att underlätta för ensamföräldrar!