Valet till ny generalsekreterare i ISKA överskuggar det mesta

Vid den nordiska montern står Peter Waldorff, ena kandidaten till generalsekreterare. Han är full av optimism och tror att han vinner.

Peter Waldorff vill bli generalsekreterare för ISKA.

Generalsekreteraren är den som sköter det dagliga arbetet inom ISKA, en centralfigur kring vilket det mesta kretsar.
– Förutom Norden har jag stöd av hela Asien, av Öst- och Centraleuropa, berättar han och nämner ytterligare länder. Han tror att de nordiska länderna är respekterade för att de är generösa med sociala projekt i bland annat Asien.

Runt om finns Kommunals delegater. De har fäst ett litet hjärta på sina kavajer/jumprar. Ett hjärta som klappar för Peter Waldorff.
Men lite längre bort står representanter från fackförbundet Unison och lobbar för Keith Sonnet, deras kandidat. Rösta på Keith står det på klistermärken som de fäst på sina kläder.

Ett gäng delegater från Sydafrika, ett par kvinnor i färgglada kläder, kommer sjungande in i kongressalen. Sången handlar om arbetarkamp.
Några av de 1500 som deltar i kongressen fyller på sina vattenflaskor med Wiens kranvatten i foajén.
I en monter sitter en delegat från Japan och berättar att där är vattnet fortfarande offentligt. Japan vill inte ha in utländska företag. Men det finns hot om privatisering.

”Vi tar fajten” hänger bredvid tyska Ver.dis lika röda tröja om krav på minimilöner.

På andra sidan foajén finns ett klädstreck. Där är vita ark uppfästa, fyllda av citat om hur olika fackförbund vill ha jämställda löner. Kommunals tröja ”Vi tar fajten” hänger bredvid tyska Ver.dis lika röda tröja om krav på minimilöner.
Någon från Nigeria skriver att vi bryter sten för hand och då borde det kosta lika mycket för arbetsgivaren, oavsett om man är man eller kvinna.
En orkester inleder dagen med countrymusik och några delegater ställer sig upp och dansar.
Sedan börjar dagens möte. Olika delegater vittnar om facklig förföljelse och hur fackligt aktiva mördats.
Det rör en resolution om fackliga rättigheter och en mängd talare anmäler sig. Vi får veta om han som mördades i El Salvador för att han demonstrerade mot vattenprivatisering. I Colombia fortsätter mördandet. I Zambia är inflationen skyhög, priserna så höga så arbetarna har inte råd att ta buss utan promenerar långa vägar till arbetet. i Tschad strejkade de anställda och regeringen upplöste facket.

Detta oerhört tragiska lättas så småningom upp när
ungdomar stormar in på scenen och sjunger Soldaritet for ever och kräver mer plats i facket.
Sedan är det dags för den stora händelsen.  Peter Waldorff och Keith Sonnet får presentera sig själva. Peter har en ödmjuk framtoning, Keith en mer militant. Det handlar i viss mån om en nordisk samförståndsmodell mot en mer kampanjinriktad engelsk. Applåder utbryter, möjligen med övervikt för Peter.

Gula T-shirtar och skärmmössor om lika lön.

Det hålls val och allt tar sådan tid att den marsch om jämställda löner som sedan ska äga rum från mässområdet till nöjesfältet Prater inte får särskilt stor uppslutning. Trots banderoller, gula T-shirtar och skärmmössor om lika lön. Avsikten är att uppmuntra folk att skänka pengar till ett projekt i indiska Anganwadi. Där driver kvinnor små daghem och ser till att kvinnor får gå på hälsoundersökning. För detta erkänns de inte ens som offentligt anställda och får bara ett stipendium, inte ens minimilön.