Mer död än levande

Till slut fick jag lov att kliva upp och ta några piller och då trodde Lussekatt att det var morgon, att vi skulle stiga upp. Han brukar ligga i en korg i köksfönstret medan jag äter frukost, om han inte får för sig att göra mig sällskap på köksbordet. När jag ska lyfta honom från morgontidningen väger han plötslig 12,6 kilo!
Det är konstigt att en katt plötsligt kan bli dubbelt så tung som vanligt. När han märkte att jag lade mig igen kom han skuttande och somnade om vid mina fötter.

Men jag somnade inte om. Jag låg stilla och kände mig inte trött längre, men att stiga upp så tidigt kändes inte bra efter att ha sovit så dåligt. Till slut somnade jag väl ändå för jag vaknade när klockradion gick igång och kände mig mer död än levande. Det skulle vara förbjudet att somna om sista timmen så där. Det blir egentligen bara jobbigare.

Nu ska jag i alla fall försöka genomlida mina timmar på jobbet och om vädret är hyfsat blir det kanske glass på stan med Anne och hennes fyraåring efter lunch. Vi brukar träffas o käka glass och liksom fira in helgen. Anne är en mycket god och glad och kär väninna. Vi har känt varann sen hon kom ny till Barnkliniken som 18-åring och jag hade då jobbat där i två år. Men vi började umgås först då hon väntade dottern för 16 år sen och just var färdig barnavårdslärare. Sen har vi hållit ihop i vått och torrt.

Skulle kunna berätta mycket om Anne och hennes dotter och våra campingresor runt Sverige, men jag måste släpa mig till jobbet nu…

Hejsan, hej på ett tag.