Britt-Inger Saveman– Det där är en väldigt liten del av problemet som tar uppmärksamhet från det som egentligen är viktigare. Största delen av våld mot äldre sker i nära relationer, i hemmet och i olika vårdsituationer.

Du har talat om hur att vilja ”göra gott” istället blir ”göra ont”. Hur menar du?
– Den som vårdar har ofta en uppfattning om vad som är bäst för individen och misstolkar personens rätt till självbestämmande. Kanske ger man en extra tablett så det blir lugnare för alla. Det handlar om missriktad välvilja. Det blir ett cirkelförlopp, den äldre och den som vårdar provocerar varandra till en våldsam situation.

Varför pratar vi inte om detta?
– Det är mycket tabu kring detta, vi vill inte se det eller tro att det händer. Efter tjugo år i ämnet vet jag att det tar lång tid att förändra attityder i samhället.

Vad krävs för att de som arbetar med äldre ska kunna hantera det här problemet?
– Forskningen visar att utbildning tjänar goda syften. Det finns för lite utbildning att tillgå för personal inom vård och omsorg. Sen är det viktigt att man för diskussioner kring de här svåra frågorna på arbetsplatsen och att arbetsledaren uppmuntrar till en tillåtande atmosfär. Man måste våga berätta om situationer som uppstått.

Vad hoppas du ska hända nu?
– Jag hoppas att man från beslutandehåll ska kunna se att det behövs mer medel till forskning och att utbildningsbehovet är stort.