Du pekar med skära och spretande fingrar
Så stilla, försynt emot himmelens sky
Och långa lianer så ivrigt du slingrar
kring solvarma klippor och markernas sly
Se, fladdrande fjärilar lockas av musten
som gavs åt din kalk under flödande sol
När skymningen sveper sin vinge kring kusten
känns doften av blommande vild kaprifol
Och ”Bohusläns blomma” är namnet du vunnit
Du skapar en sällsam och ljuv atmosfär
När blommorna vissnat och doften försvunnit
då pryds kaprifolen av klarröda bär