1. Varför går du ut i debatten och tar avstånd från privatisering av sjukvården?
– I första hand vill jag inte att akut- och universitetssjukhusen ska säljas ut. Det skulle inte bara vara till men för patienterna utan också för forskningen och undervisningen.
Det är dessutom ett skamligt löftesbrott av Fredrik Reinfeldt som i valrörelsen lovade att inte sälja ut akutsjukhusen.

2. Är allt frid och fröjd inom den offentliga sjukvården?
– Naturligtvis inte. Men de organisationsförändringar som behövs kan göras inom det allmännas rum.

3. Du har sagt att det finns en risk att välbeställda tar utrymme på de äldre sjukas bekostnad, varför skulle de göra det?
– Med privata sjukförsäkringar och gräddfiler kan de som har en stark ställning i arbetslivet låsa resurser som borde komma de mest behövande till del, inte minst de äldre.

4. Kommer det att påverka sjukvården att den säljs ut till riskkapitalister?
– Det finns uppenbara risker om sjukhus som S:t Göran bollas hit och dit mellan utländska riskkapitalister. Plötsligt är det någon som gör konkurs – och då står politikerna där med ett sjukhus som måste slå igen.  Att köpa tillbaka svenska universitetssjukhus spridda till ägare över hela världen lär dessutom inte bara kosta åtskilliga miljarder utan också ta decennier.

5. Hur tycker du den svenska sjukvården står sig i den internationella konkurrensen?
– Svensk sjukvård har en internationellt sett mycket hög standard till en rimlig kostnad. Men det finns problem med köer och vakanser på nyckelområden. Dessutom bör yrkesstatusen höjas. Det kan man göra genom bättre arbetsmiljö och högre löner till undersköterskorna.

6. Om du var ung skulle du kunna tänka dig att jobba som läkare i dag och vad skulle du då vilja tillföra vården?
– Jag skulle nog välja psykiatri, och då verka för bredd och saklighet och motarbeta olika ideologiska vindar, antingen det handlar om pillerfrälsta eller om anställda som tror att allt kan botas med psykoterapi.  

7. Kommer privatiseringsvågen att inspirera dig till någon ny roman?
– Det tror jag knappast. När jag skrev ”Babels hus” hade jag färska yrkeserfarenheter. Nu har jag inte jobbat i vården på ett bra tag.

| Foto: Ulla Montan |