Ett delvis smågulligt passionsspel i en endaste akt

Big Fun Production

——————————————————–

(En medelålders man och en medelålders kvinna i grå nyanser står i ett rum i likadeles grå nyanser och stirrar på en mycket ordinär dammsugare)

HAN:
Äh! Trams!

HON:
Varför inte?

HAN:
Magisk dammsugare… Sånt skitprat! Du går ju på allt! Som vanligt, som vanligt. Jag är förresten hungrig. När börjar hockeyn? Var är tidningen? Jag har ont i foten.

(Med ett smått knipslugt leende knäpper kvinnan på dammsugaren som omedelbart börjar gnistra i regnbågens alla färger till tonerna av något vackert av Mozart. Kvinnan sätter igång att entusiastiskt och målmedvetet inte bara dammsuga golvet utan allt annat i rummet inklusive sig själv. Rummet och kvinnan förändras stegvis på ett mycket estetiskt tilltalande sätt. Hon lämnar emellertid mannen ifred som det enda ting i rummet fortsätter vara grådaskig. Hon knäpper så av dammsugaren och Mozart tystnar)

HON (deklamerar med yvigt kroppsspråk):
Exilen
Det ständiga fängelset
Skild från den egna kroppen
De egna orden
Den egna tanken
Allt

– en gång brann jag
var min egen strålande stjärna
mitt eget flammande ljus under himlarna –

Sjung så;
förkolnad och utan minnen
ingen mer gryende morgon
med milslånga stigar av äventyr

Sjung så;
smutsbrun afton på en perrong
fylld av lokomotiv med
brutna vingar av is

Sjung så;
ljus är stulet mörker
och ingen himmel
någonsin mer

(Hon tystnar, rummets färger flämtar en aning, hon hukar sig försiktigt över dammsugaren, knäpper på den och Mozart och alla färger sätter åter fart. Med snabba rörelser dammsuger hon av mannen som stått passiv och glott med halvöppen mun på rummets och kvinnans enastående förvandlingar. Efter väl förrättat värv knäpper hon av dammsugaren och Mozart tystnar åter)

HON (deklamerar samtidigt som hon tar ett steg bakåt med blicken riktad mot mannen):

Sjung så
vackert ändå.

(Lång tystnad. Mannen fortsatt orörlig och grådaskig. Kvinnan betraktar honom intensivt. Rummets färger flämtar alltmer. Även kvinnan börjar smått tappa sin lyster. Så plötsligt! börjar även mannen gnistra och förändras vidunderligt och allt skjuter åter fart)

HAN (deklamerar med yvigt kroppsspråk):
Du, alla mäns hemligaste hemlighet,
vill du flytta in i mitt hjärtas ödsliga rum?
Här finns ingenting
så ta gärna med dig allt du äger och har
såsom:
Ditt vackra ansikte
Din vackra kropp
Dina vackra ord och tankar
Ja, ta med dig allt du äger och har
Kom nu!
Kom innan solen drunknar i havet
och månens sjuka ljus leker tafatt
bak brutna skuggor
Ja, kom nu!
Kom den allra rödaste kärleksexpressen
tjutande av glädje på en räls av vitglödgat stål
Ja, ta med dig allt du äger och har
Ja, allt, allt, allt!
Ty;
Jag vill äga dig som ett kärleksting
Äga dina karameller av nattens sötma
Äga ditt regn av guld och silver
Äga ditt leende genom dagarnas skum
Äga dina vackraste tankar om mig
Äga
Äga
Äga
Äga ända tills mitt hjärtas ödsliga rum
rämnar och brister av allt Dig!

(De far varann i famnen som två lekfulla valpar och gör en dansande sorti från den glimrande scenen. På väg ut knäpper kvinnan för säkerhets skull på dammsugaren och Mozart ljuder åter så smukt, så smukt)

RIDÅ

(theatre goes out of business)