Modevisning med Wanja på catwalken

Rena och rättvisa kläder är det ont om. 
Så när organisationen Rena Kläder på Gotland bjöd till modevisning på onsdagseftermiddagen, under Almedalsveckan hade modellerna på catwalken sina privata kläder på.  Några rättvisemärkta, rena kläder finns knappast än att få tag på. Utbudet är mycket begränsat och svåråtkomligt. Det finns inte heller något rakt samband mellan en extra dyr designklänning och justa villkor.

Så de modeller som äntrade scenen gjorde det i plagg de köpt, och bär i vardagslag. Speakern fick i stället påminna om under vilka villkor som även dessa  kläder sannolikt  tillverkats:

Löner som det inte går att leva på, fabriker som låser in sina anställda, utan tillgång till toalett eller dricksvatten, enorm användning av kemikalier, ingen ersättning vid olyckor,  13 timmars arbetsdagar och så vidare.

För LO: ordförande Wanja Lundby-Wedin innebar det att hon visade två plagg tillverkade i lågprislandet Kina, som inte är kända förkämpar för mänskliga rättigheter och som inte tillåter fria fackföreningar.

– Sjalen köpte jag själv, på Silk Street i Kina, berättar Wanja. Jag fick också prata med tjejerna som jobbade där, och fick höra om deras usla villkor och låga löner. Men ingen tycker att bojkott löser problem, i stället måste vi arbeta med påtryckning och i synnerhet kämpa för fackliga rättigheter.

Opinionsbildning och påtryckningar gör dock skillnad framhöll Rena Kläders Malin Eriksson, som berättade att barnarbete numera är mer ovanligt, efter protester. Klädföretagen är dessutom rädda om sitt varumärke och vill absolut inte kopplas till de slavliknande villkoren som förekommer i fabrikerna. Så var en medveten konsument, fråga hela tiden i affären, sa Malin. Det går att påverka med konsumentmakt.

Först ut på catwalken i eftermiddagssolen var vänsterpartiets riksdagsledamot Josefin Brink, som såg ut som om hon aldrig gjort annat än visat kläder. Hennes start smittade av sig på resten av gänget, bland andra Bengt-Åke Rundqvist från spelreklam i TV, miljöpartiets Mikaela Valtersson, Bo Ahlbertz, musiker i Patrask som alla såg ut att ha kul.

Wanja Lundby-Wedins nervositet syntes inte på scenen, men hon sa efteråt att det känts pirrigt.
– Fånigt, eftersom jag är så otroligt van att tala och uppträda. Men att gå helt tyst och visa upp sig, det är något helt annat.

| Foto: Tobias Holmqvist |