Kändistätt i fackligt motionslopp

Strax före åtta på morgonen började SKTF och TCO dela ut nummerlapparna nedanför Kruttornet i Almedalens norra del.
Drygt hundra personer i träningskläder dök upp för att springa tre kilometer på cykelvägen mellan stranden och stadsmuren.

KA:s snabbaste reporter intervjuar socialministern sekunderna innan start. 

Joggingloppet drogs igång av TCO i fjol och nu ville SKTF hänga på.
– Jag tror att facket måste pröva nytt, ett sätt är springa och tävla med politikerna i Almedalen. Motion gör att man mår bra och klarar vardagens stress mycket bättre, säger Eva Nordmark, förbundsordförande SKTF som lokalt driver att arbetsgivarna ska stå för motionsbidrag och friskvårdstimme.
Nya grepp ger nya kontakter, flera unga har hört av sig sedan SKTF marknadsfört sig som en ”Fair Trade Union”, det vill säga ett rättvisemärkt fack.
– Vi vill leva som vi lär, och tydliggöra vår värdegrund. Facken har arbetat internationellt i hundra år för mänskliga rättigheter, för att löntagarna ska få en bättre situation, säger Eva Nordmark som är på språng med ambitionen att springa hela loppet.

Inför starten är det trängsel. Göran Hägglund är snabb, vill gärna tävla. Lars Ohly tycker att det viktigaste är att delta. Under de första hundra metrarna försöker Hägglund prata med Ohly.
Men när jag kommer i kapp dem och frågar vad de pratar om tystnar de. Hägglund drar ifrån, Ohly vill inte prata under loppet. Ansträngningen är nog.
I stället springer jag vidare till Maria Larsson, men det är samma där. Hon vill inte prata när hon springer. En stund lyssnar jag till vågorna och andas in doften av tång. Sedan uppstår förvirring framför mig, osäkerhet råder om man ska ta av upp efter ringmuren. Men så är det inte. 
Vi springer en bit till och tar av upp mot sjukhuset. I backen går Maria Larsson, jag springer förbi. När vi kommit upp möter vi några som missat att man ska runda sjukhuset ner mot vattnet.

Nu är alla koncentrerade på målgång och medalj. Och de räcker, de två hundra första som kommer i mål har lovats medalj, drygt hundra startade. Först av kändisarna i mål är Göran Hägglund som får ta emot en gyllene peng i blågult band av Eva Nypelius centerpartist och ordförande för kommunstyrelsen på Gotland. Egentligen hade hon gärna sprungit själv, hon gör det annars för att orka mer i vardagen.
– Det här är ett spännande inslag. Jag tror att det är bra att vara aktiv. Träning är politik, men man måste se till att ta ett eget ansvar. Vi som arbetsgivare ger möjlighet till fysisk aktivitet en timme i veckan om det går att förena med arbetet. De som jobbar i vården kan gå ifrån och träna. Subventionerna till träning är olika beroende på avdelning.
När SKTF:s Eva Nordmark kom över mållinjen var hon nöjd.
– Jag sprang hela vägen och jag kom inte sist.

Brukar du springa?

Emil Strand, 24, vinnare, liberala studentförbundet. – Jag sprang på tio minuter något. Jag brukar springa en mil några gånger i veckan, det har jag gjort sedan tio år tillbaka. Jag har sprungit flera lopp, bland annat Broloppet. På milen gör jag 39.40.
Eva Nordmark, 36, förbundsordförande SKTF – Jag brukar gå med stavar. Men nu har jag varit tvungen springa för att träna inför loppet. Jag har försökt springa tre kilometer varje gång, min son har kollat upp rundan på nätet. På två veckor har jag fått bättre resultat, det en sporre. Det känns bra när man på kort tid kan förbättra tiden och orka mer. Jag ska fortsätta springa nu.
Maria Larsson, (kd), 51, äldre- och folkhälsominister. – Jag brukar springa på gymmet en gång i veckan. Det här är första loppet, det viktiga är att delta och få chans att röra på sig.
Göran Hägglund, (kd), 48, socialminister. – Jag springer en mil ett par gånger i veckan, jag är periodare och springer under sommarhalvåret, under vintern blir det mindre. Jag började för fem år sedan, det var väl tillfällig sinnesförvirring. Nej, det handlar om att få en stund för sig själv och man behöver röra på sig. Lopp springer jag bara om det är något jippo, senast var det blodomloppet.
Lars Ohly, 50, ledare för Vänsterpartiet. – Jag springer nästan aldrig. I stället cyklar jag och går i en trappmaskin. När jag jobbade på SJ sprang vi Vindelälvsloppet som var en stafett som pågick i fyra dagar. Som längst sprang jag 17 kilometer, det var för långt. Att springa 6,6 var underbart.
Karin Mattsson, 35, ordförande Riksidrottsförbundet. – Jag började förra veckan, tog två rundor på fem och en halv kilometer och en på sju och en halv. Förra sommaren sprang jag mer och nu ska jag fortsätta. Det här är första löptävlingen, det är roligt med draghjälp och det är bra att ha något att träna emot. Nu när jag rider så sällan, tidigare höll jag på med hoppning, behöver jag springa mer.