Såg Marika Griehsels dokumentär, Mr Flower Power i SvT i går. Namnet syftar på Carl von Linné, den så kallade blomsterkungen, botanikens fader, och det arbete med självhushåll i hans anda som pågår vid hans födelseplats Råshult i Småland.

Här får hotade växer som Humle ny chans att rota sig, lindar hamplas som i gamla tider och blir djurfoder på vintern, gräset slås med lie för att bevara arternas mångfald. Det är sommar 2006 och änglamarksfagert i Småland. I dag ett år senare, med regnet strömmande och översvämningshot akut blir miljöaspekten i reportaget extra tydlig.

Mitt i detta ursvenska gör Marika Griehsel utblickar, hon reser världen runt, för att prata miljö och överlevnad med bland andra kaffeodlande bönder, generalsekreteraren för organsiationen Women for Women, och en grundare av den kinesiska miljörörelsen. Det är människor med oändliga svårigheter att besegra, men just därför är kanske deras ögon så levande och deras ansikten så harmoniska.

Själv fäste jag mig vid de stolta och kunniga kaffeodlarna. Deras kravmärkta kaffe har fått uttorkade vattenfåror att porla igen, deras grönsaker går att äta utan risk för hälsan, marken eroderas inte på näring på grund av skogsskövling.

Men allt avgörs av våra val, vi bortskämda fikare i väst. Att vi verkligen tar det kravmärkta kaffet i butiken, i stället för att snegla på erbjudandet ”tre paket för 49 kr” som gör att du kortsiktigt ”sparar” några tior – men samtidigt gör miljön en stor otjänst. Utan vårt köp inget ekoligiskt odlande.

Jag har själv varit en extraprisfrossare, just när det gäller kaffe, men tänkt om. Och efter programmet blir det omöjligt att återvända till de omärkta paketen. Tidigare kunde jag ursäkta mig att det bara fanns miljökaaffe i tråkigt mellanrost, men numera är det kravodlade/ och eller rättvisemärkta kaffet utmärkt välsmakande och mörkrostat. Så välj kaffe miljösmart, bönderna på andra sidan jordklotet, ett antal djur och vattendrag kommer att tacka dig.

Kaffepaket som är rättvisemärkta borde även vara packade av företag med kollektivavtal, framhåller Malin Klingzell-Bruhlin, chefredaktör på livsmedelsarbetarnas tidning Mål och Medel. Det är bara att instämma och beklaga att så inte är fallet. Ändå är det rättvisemärkta kaffet förstås ett bättre val för rättvisa och miljö, liksom eko- eller kravmärkta paket.

Inte ett enda kaffepaket hemma, som inte är antingen krav- eller rättvisemärkt, om dessa alternativ finns till hands, är mitt ganska enkla miljölöfte till mig själv!
PS
Att avstå från bilen är en känslig fråga. Men bilen, oavsett med vilket bränsle den drivs, är inte miljövänlig. Etanol exempelvis tar resurser från livsmedelsodling. Den bidrar även till skogskövling. Jag tycker det är oerhört märkligt att Stockholms trängselskatt ska ge gräddfil åt så kallade miljöbilar. Bidrar inte sådana bilar till trängsel?
DS