Det är svårt att ändra andras åsikter när vi inte tror på oss själva. Förändringen måste börja hos dig och mig, vi kan inte sitta och vänta, tro att någon annan ser till att det blir jämlikt, högre lön och status på kvinnodominerade yrken.
Hur ser vi på oss själva? Är vi stolta över våra yrken? Är vi värdefulla? Frågar du mig svarar jag absolut, självklart!

Jag har en fast tjänst på ett demensboende i Sundbyberg, och har tagit tjänstledigt för att provflytta till Säter. Jag är nu vikarie på ett korttidsboende, och fick veta att timvikarier tjänar 92 kr i timmen i Säter.
Jag ifrågasatte detta – är det rimligt att jag ska behöva betala för att jobba? Sänkt lön från 107 kr i timmen till 92 kr i timmen är nästan 2 500 kr i månaden på en heltidslön.
Många har reagerat på att jag lyckades få igenom min lön, ryktet spred sig som en löp­eld. Och jag blir granskad och får försvara varför jag fick den lönen. Jag kan inte försvara mig, jag är inte värd mer och inte ett dugg bättre än någon annan.
Men jag var inte beredd att sälja mitt arbete för lägre pris. Jag har svurit eden, jag höll mitt fackliga löfte!

Fackliga löfte?
Våren -06 var det ungdomsforum i Brunnsvik för ungdomsansvariga från alla LO-förbunden. Vi var ca 200 tjejer och killar, tillsammans reste vi oss och lovade varandra det fackliga löftet. Vilken känsla!
Från olika yrkesgrupper, olika förbund och så svetsades vi samman.
Ska vi titta på varandra med förstoringsglas eller ska vi ena oss och hålla vårt löfte och se hur långt vi kan komma? Det är vi medlemmar som är facket, tillsammans kan vi få igenom förändringar – billigare än så säljer vi oss inte. Tillsammans blir vi starka och arbetsgivaren blir tvungen att betala.
Det fackliga löftet:
Vi lovar och försäkrar  att aldrig någonsin  under några omständigheter  arbeta på sämre villkor eller till lägre lön än det vi nu lovat varandra.

Annica Kronholm
kommunalare, Säter