Tidigt tåg västerut. En fullsatt X2000-vagn. Ombord kliver ett gäng män i 25-årsåldern. Det framgår att de är hyggligt stadgade, blivande fruar och bröllop diskuteras. De är på fotbollsresa, framgår också.
En radio plockas fram och sätts på, musiken är rätt okej för mej, men kanske inte för alla i vagnen? Svenska folket är inte mycket för att säga ifrån, utan tiger och lider.

Konduktören däremot säger till, mycket trevligt, och den stängs av. Vid 1030 pyser den första ölburken till och den följs raskt av flera. Doften av skvättarna i burkarna ligger tung i kupén. Kaffet smakar inte lika bra längre. Stämningen runt grabbgänget stiger, och det är helt klart att våra olika behov är väsensskilda.

En dator med fotbollssånger har ersatt radion och ljuder tämligen högt,  varvat med  en inspelad ramsa där någon entonigt mässar ”för jag är påtänd varje dag, för jag är påtänd varje dag.” Mysigt och trevligt för gänget som säkert avverkat ett antal matcher och burkar (och rökning)  tillsammans. Men för oss som sitter runt? Och som kanske tänkt sova lite, läsa filosofi, lösa ett korsord eller vad vet jag? Våra möjligheter till en trevlig resa minskar för varje burk som töms.

Vad ska man säga? Killarna är inte alls otrevliga, under den tid jag sitter med. Det säljs öl, sprit och vin i SJ-bistron. Det kan tyckas vara upp till var och en om man vill dricka alkohol under sin resa. Men i ett kollektivt utrymme, där vi har olika sinnesstämning och några längtar efter frid och ro och rentav sett fram emot just den kontemplativa tänkestund på tåget som SJ försöker sälja in i sin marknadsföring blir helt klart besviken.  Mitt lugna rum invaderas av en annans party och det är alltid partyt som får tolkningsföreträde. För efter ett antal centiliter funkar inte omdömet och ordningsregler betyder inte ett smack.

Nej, den där annonsen stämmer dåligt SJ!
Jag ber därför vördsamt: Var snäll och inför alkoholfria vagnar, precis som ni har telefonfria. Vi som vill tagga ner, drömma oss bort, komma ikapp oss själva, jobba lite, eller bara ta en tupplur slipper fylleparty och de som vill supa till kan vara på samma våglängd som andra med samma behov. Den valfriheten borde väl hela folkets järnväg (dvs de delar som inte är bortsålda till andra bolag) kunna bjuda på!