Hur är det att vara på din 20:e kongress?
– Kolossalt mycket nymodigheter. Vilket oljud det var på det där bandet. De skrek ju. (Progbandet Nationalteatern.) Förr var det mycket högtidligare.

Det är första gången du har en mobiltelefon, du är modern också.
– Ja, men jag vet inte vilket nummer jag har ännu, bara att jag ska trycka på den gröna knappen för att svara. Anhöriga ville att jag skulle ha den med mig.

Hur hamnade du inom Kommunal?
– Min farfar var stensättare, min far likaså och jag började med min far när jag var 15 år.

Hur var det?
– Jag reste land och rike runt och jobbade på landsvägarna. Det var stressigt. Vi skulle stensätta 60 kvadratmeter om dagen. I regn och rusk stod jag med naken rygg och jobbade. Vi hade ackordslöner. När jag kom till Västerås kommun blev det otroligt mycket lugnare tempo.

När var du på kongress första gången?
– 1948, i konserthuset vid Hötorget. Det var något fint att vara ombud, en sådan uppslutning. Att vara ombud idag verkar ha slocknat lite i popularitet och ombuden blandar sig med alla möjliga andra som är på kongressen.

Minns du någon särskild fråga som väckte uppståndelse förr?
– Ja, när avdelningarna skulle slås ihop till större enheter. De flesta höll på sin avdelning, de tyckte att de inte skulle få något att säga till om annars.

Vad är annorlunda idag?
– Kvinnorna dominerar i medlemsantal. När jag började jobba fackligt var vi mest män. Barnskötare fanns knappast. Något som var lika var att brandmännen hotade att gå ur facket precis som nu.

Vilken förbundsordförande har du gillat mest?
– Gunnar Hallström, det var en tänkare. Han hade fakta bakom sig.

Du gick hem från kongressen tidigt idag?
– Ja, jag vaknade redan klockan fyra och då jag kom dit hade inte ens kongressen börjat. Jag har värk i ryggen, en yrkesskada. Den skönaste stunden är när jag svänger benen över sängkanten. Nu måste jag vila till middagen i stadshuset. Det är som en nobelfest men maten är nog enklare.

Kommer du att bjuda upp någon till dans då?
– Nej, jag har dansat min sista dans. Det här är nog min sista kongress.

| Foto: Tobias Holmqvist |