Förra veckan har jag varit i Sverige för att prata med de olika avdelningarna i NBV om vad vi egentligen gör på plats i Bryssel.
Och idag var det tänkt att åka tillbaka till Bryssel för att där ta hand om en grupp från IOGT-NTO som är där i dagarna. Men icke.
Jag missar måndagen i Bryssel. Och gruppen står där alldeles själva och vet knappt bu eller bä.

Här tror man att det ska vara lätt att ta sig överallt – och framför allt till Bryssel, av alla ställen. Men är det strejk så är det strejk. En strejk är väl bra i och för sig om man inte riktigt är överens, men sooom det drabbar oss dödliga, vanliga! Kommunikationerna ner till Bryssel är ganska bra, när allt fungerar.
Men när något sådant här inträffar – vad gör man då?
Jo, man tar tåget ner till Lund, byter där till tåget mot Köpenhamn, sover på hotell på flygplatsen och åker första jättetidiga flyget till Bryssel i morgonbitti.

Det finns lösningar på allt. Vissa enkla – vissa lite krångligare.